Ska du skriva nån blog, frågade nästan alla inför min resa. Näpp, sa jag. Jag reser utan apparater, till öar utan uppkoppling, och vill inte behöva leta ström för att ladda andra batterier än mina egna. Så nu, att få skriva resan igen, leva resan igen, har varit riktigt härligt.
Hur minns du allt, skrev du dagbok?, frågan nästan alla nu när jag är hemma igen. Näpp, säger jag. Jag minns, men bilderna hjälper till, min uppkopierade budget som reste med mig, min lilla svarta bok med namn och några anteckningar i är också stöd. Och helt ärligt, allt är inte sant. Jag kan ha bytt dag för en eller annan händelse, tagit en bild dagen innan eller dagen efter jag publicerar den. Någon blomma fotad i Fiji kan ha hamnat som illustration i en post om Tahiti, men det är i så fall för att jag såg den även i Tahiti.
Var det värt det? Hur kan det inte vara det?
Australien var vackert men otrevligt. Jag har haft svårt för attityden, i alla fall i Queensland. Djuren har däremot varit underbara. Jag vill fortfarande ha en koala. Och varför inte ha wallabys på Norra berget? Och ett gäng med sköldpaddor i Selångersån? Men alla sura typer kan stanna kvar där dom är.
Vanuatu kändes som den riktiga starten på resan. Här fick jag lära känna människor, vara med i deras vardag. Och så lite äventyr med dykning och vulkanbesök. Vanuatu kan jag rekommendera till alla. Det finns goda kommunikationer, gott om bra ställen att bo på, alla pratar engelska och de flesta även franska, priserna är rimliga och man kan välja mellan lyx och bas. Bra för barn, bra för äventyrssugna, bra för naturälskare, bra för äldre, ensamresenärer... ja, ni fattar.
Cooköarna är den tropiska delen av Nya Zeeland. Atollerna från dina söderhavsdrömmar, här ligger dom. Rätt dyrt, men standarden är som hemma, så det känns ändå relevant prissatt. Fin snorkling, bredd på fiskarterna, och många aktiviteter. Här behöver du inte ha en enda lugn dag och ändå aldrig göra samma sak två dagar. Men för mig är det nog fiskmackorna som jag minns bäst.
Franska polynesien. Här går plånboken sönder, om du inte passar dig. Men det är galet vackert, obegripligt vackert. Och jag var inte ens till dom öar som är mest omskrivna för sin skönhet.
Fiji var mitt ständiga dåliga samvete. Besöka en diktatur som turist? Men jag åkte, och lärde mig en hel del. Jag vill försöka åka tillbaks, och kanske ta reda på mer om den fackliga situationen. Förutsatt att Fiji får ordning på sin regim, och det faktiskt blir en sann demokrati, så är det ett vackert land att åka till. Det är också ett tufft land, här är man van vid turister, och ser besökare som bankomater. Kanske det minst välkomnande landet av alla jag besökt, men samtidigt finns det ju många som tar hand om de som kommer och hälsar på, på ett bra sätt. Bred prisbild, allt från väldigt dyra till väldigt billiga hotell, restauranger och transporter.
Tonga. Jag kom för valarna, och snacka om att jag fick det jag hoppats på! Svårt att tänka mig att det kan bli bättre, men får jag chansen så åker jag gärna tillbaks. Barnvänligt, billigt, men samtidigt saknas det nästan helt turistinfrastruktur, så även det enklaste blir ett äventyr. Med tuffa, resvana barn, som kan simma och prata engelska är det här ett bra familjesemesterland, men även som ensamresenär kändes det tryggt.
Har du funderat på att ge dig iväg? ÅK! Om det så bara är sex veckors cykelsemester i Baltikum, åk! Vi vet aldrig hur många fler chanser vi får, att uppleva vår omvärld. Skulle jag göra om resan så skulle jag skippa Australien helt, gå direkt på öarna, och kanske ta bort en tredjedel av orterna för att vara längre på dom som blir kvar. Jag skulle ha med mig visitkort, med privata kontaktuppgifter och e-post, att ge till dom jag träffar. Jag skulle ha färre saker med mig i packningen, framförallt färre kläder. Men framfört allt skulle jag åka.
Inlägg
