Things are going great

13 augusti

Jag lyssnar på Tongas inhyrda riksåklagare.

Han beskriver ett Tonga som kanske inte alltid gör allt på samma sätt som andra länder, och han utlämnar helt alla kommentarer om hur kungamakten påverkar möjligheterna att skapa äkta demokrati och hur det ekonomiska välståndet fördelas. Men Neil Adsett ser ett framtida Tonga som klarar sig bra. I publiken sitter två tonganska riksdagsledamöter, kanske även adelsmän. När det är dags att ställa frågor hoppar en amerikansk peace corps kille raskt in med en fråga om den nya konstitutionen som Adsett är med och skriver men resten av publiken sitter helt passiva. Jag fattar inte, tycker själv att Adsett sa en del saker som borde kommenteras. Men sen blir det tydligt, de som varit länge i Tonga vet att det är upp till dessa högstatustonganer att ta till ordet först. Så man väntar. Den ena av dem börjar prata, säger att Adsett inte fattat något, att föreläsningen var meningslös och att han väntat sig mer kompetent analys av en så utbildad man.
Jag får bita mig själv i läppen för att inte skratta högt. Så det är så här det är, att tro att man kan allt och förtjänar allt. Jag ser inte riktigt samma lysande framtid för Tonga som Neil Adsett...

På vägen hem får jag sällskap av en dam som jobbar på den ideella slöjdföreningen i stan, som säljer jättefina souvenirer och hennes man som jobbar på världsbanken. Vi cyklar längs vägarna som följer havet tills vi når deras kvarter, sen far jag vidare på egen hand. Ett kvarter från mitt boende kommer två arga hundar fram mot mig men jag kanaliserar Cesar Milan och klarar mig förbi dom utan någon incident.

The future´s so bright I´ve gotta wear shades / Status Quo / Don´t stop

Television rules

12 augusti

Den statliga radion och televisionen på Tonga är verkligen statlig. Här vet man vem som står för fiolerna, och det är viktigare än publikens behov och vilja.
Tongas radio sänder på tre frekvenser, två på FM och ett på AM. AM använder man för att kunna nå ut till öarna längst bort med viktig information under till exempel en cyklon. Här är en av FM-programledarna.

Det är svårt för mig att kunna sätta mig in i hur man kan vara journalist i ett land där kulturen dikterar att man inte får ställa frågor till personer med högre social status. Det måste krävas en oändligt stor självinsikt att kunna kliva in i en yrkesroll som så totalt bryter mot det du lärt dig sen barnsben.

Av något skäl är det nästan bara kvinnor som är journalister på TV-stationen. Viola Ulakai som jobbar som redaktör för nyheterna tror att det är svårt för tonganska män att se sig i rollen som reporter. "Dom vill inte behöva prata med personer dom inte känner."

Viola har arbetat som journalist i 22 år och har lärt sig allt på jobbet. Hon har inte gått någon skola, men dom som blir journalister idag har ofta läst media på gymnasiet och även kanske skickats på någon kurs i Kina. Man har nyhetsmöten varje dag, en reporter förväntas leverera inslag till både radio och tv om sitt ämne, och dessutom ska inslagen produceras på två språk, engelska och tonganska.

Jag måste skratta åt hur mycket deras TV-studio påminner om ett par av dom som jag jobbat i. Ända ner till den "kungliga" stolen som programledaren får sitta på. Eller kanske dom kungliga stolarna... Allt för att hamna rätt i bild.

Television rules the nation / Daft Punk / Television rules the nation

In the air the questions hang

11 augusti

Läsare från 126 länder klickar regelbundet in sig på Matangi Tongas hemsida. Snittbesöksiffran ligger på 20.000 per dag, när kungen dog fick man 90.000 unika besökare. Det är en källa för nyheter om Tonga på nätet, en av få oberoende, helt annonsfinansierad. I ett litet trähus i en av villaförorterna sitter fyra journalister och publicerar texter och kollar källor.

Tonga har en hög nivå av läskunnighet, men ingen tradition av att läsa, berättar Pesi Fonua. Jag har reagerat på det själv, när jag strosar runt i huvudstan eller längs strandpromenaden ser jag bara besökare läsa böcker. Inte en enda dag lägger jag märke till någon Tongan som läser en bok. Men Pesi Fonua ville ändra på det, och startade 1986 ett förlag. Under nästan 20 år gav man ut böcker och en tidskrift, Eva magazine, men 2003 ändrades konsitutionen i Tonga. Helt plötsligt kunde man åtalas för förtal bara för att någon tagit illa upp, och det fanns många, särskilt i landets kungafamilj och i adelsfamiljerna, som var lättstötta.

Pesi har själv fått känna på den orättvisa maktbalansen som Tongas adelsfamiljer utövar. Som ägare och utgivare av en oberoende lokal tidning, som tryckt kritiska historier om hur adelsmän betett sig i parlamentet, har han blivit stämd och tvingats spendera miljoner på försvarskostnader. Men han är hoppfull om framtiden:

"Folk börjar förstå vad fri press betyder, framtiden för journalistiken på Tonga är ljus." Men han tror samtidigt att det kommer ta lång tid.

Det känns lite bakvänt. Tonga har haft yttrande- och pressfrihet i konstitutionen sedan 1875, men efter terroristattackerna i USA 2001 ändrades lagarna. "På 80-talet, när vi hade pressfrihet, då brydde sig ingen om det. Men nu har vi till och med ett radio-program där vi varje vecka kan diskutera media och publicistik."
Jag vet inte själv vad som skrivs eller publiceras här. Till skillnad från Fiji, där jag kunde läsa dom lokala tidningarna som publicerade på engelska, skriver man på tonganska. TVn ser jag ibland, men jag ser fram emot mitt besök hos TV-stationen, för att få fråga hur dom ser på situationen för media.

Free life / Dan Wilson / Free life

Smell the springtime

10 augusti

Frangipani/Tempelblomma och Gardenia - väldoftande och i många olika varianter.

Sipping on the sweet nectar / Jens Lekman / Night falls over Kortedala

På gator och torg

9 augusti

Jag cyklar runt och ser mig omkring. Ryggsäck, solkräm, vattenflaska. Kedja och lås, vänstertrafik! Är nära döden minst två gånger, men jag har svårt att bli rädd, det här är ju inte på riktigt.
Det är inte många som cyklar. Dom flesta ser ut att höra till samma reggae-gäng, kör bakåtlutat, inga händer på styret, dreads och gällivarehäng. Jag får veta att det finns ett gäng gästarbetare som brukar göra cykelutflykter på helgerna, någon mils cykeltur på denna platta, platta ö.

Hittar premiärministerns hus inne i stan. Dom verkar ha många arkivskåp, och lite förvaring al fresco är kanske bara nyttigt för öppenheten?

Vi cyklar runt i världen / Nationalteatern / Kåldolmar och kalsipper

When I see you rise

8 augusti

Även på Tonga finns det stenmonument. Detta, Ha'amonga 'a Maui, är från 1200-talet och är byggt av stenar som troligast fraktats från en ö 100 mil bort. Stenarna är beräknade att väga 20 ton var, och är av korall, eller kalksten. Tryckhållfastheten är ungefär 10 gånger högre än oarmerad betong, och dom flera decimeter djupa hållarna i dom upprätta pelarna har gjorts av verktyg som varken var diamantarmerade eller eldrivna. Sannolikt har man använt järnverktyg, men det finns källor som hävdar att järn inte nådde Tonga förrän spanjorerna besökte öarna på 1600-talet. Så om korallstenen bearbetats med stenverktyg är det kanske ännu mer imponerande.

Solens upp och nedgång på längsta och kortaste dagen är uppmärkta på stenarna, och dom är riktade mot norr. Jag börjar också bli det.

Rosanna / Toto / Toto IV

I am the sea

7 augusti

På Tongatapu finns en sträcka längs kusten där klippan ätits upp av havsvågorna, den porösa korallen hänger ut flera meter över havet under, och mer och mer spolas bort. Just nu fungerar sträckan som ett dramatiskt naturfenomen.

Mapu 'a vaea kallas sträckan, Vaeas visslor. Vågorna trycker upp vattnet genom trånga passager, och beroende på vågornas kraft och tidvattnet kan vattnet nå 18 meter upp ovanför korallen.

Här, längs en sträcka som ska vara ett exempel på Tongas fantastiska naturresurser, är det tyvärr mest skräp jag ser. Plastpåsar, burkar, flaskor, överallt ligger det sopor. Värden som kört oss hit håller med, det är förskräckligt. Han hade varit med på radion bara förra veckan, säger han, och förespråkat att staten tar krafttag mot nedskräpningen. Han kör ofta turister hit, och vet hur besvikna dom blir av att se allt skräp. Han vet att det många redan hört om Tonga är att det är skräpigt, och han vet att det inte lockar besökare. Däremot bryr han sig inte så mycket om att det kan skada naturen, att ha giftiga sopor överallt.
"Jag ger mina barn varsin påse när dom går till skolan på morgonen" berättar han. Barnen går ett par kilometer till skolan, och plockar upp sopor längs sträckan. "Varje kväll, när dom kommer hem, lämnar dom mig varsin full påse. Så mycket skräp ligger det längs vägen. Varje dag." Han låter stolt när han berättar om sina barn, och vad dom gör för att hålla det snyggt i byn.

Use the force / Jamiroquai / Travelling without moving

Go go set it off

6 augusti

Det blir inte mer valskådning på Hapaai, för den här gången. Jag tar flyget tillbaks till Tongatapu, efter att ha kollat mycket mycket noga vilken plantyp det är som ska hämta oss. Flyget tar 40 minuter.
Vid flygplatsen växer hibiskushäckar, men istället för att bara bli glad blir jag också lite förbannad. Det är inte riktigt rättvist, att jag inte kan ha såna här hemma i Sverige också.

Kvar på stranden på Uoleva kämpar eremiten på.

Marigold / Sugarplum fairy / First round first minute

Count you out

5 augusti

Jag tycker inte om kryp. Jag tycker VERKLIGEN inte om kryp. Men jag har en helt ny tolerans för dom, numer. Eller, tolerans. Jag har ihjälp dom lättare, är det verkligen tolerans? Nä, okej då.

Fast en del får skylla sig själv, också.

Vi har stearinljus i hyddorna, i stora glas, och dom är oemotståndligt lockande för flygkrypen.
Jag ser också många såna här stora, stora, STORA spindelnäten mellan palmerna och buskarna. (Klicka på bilden så ser du...)

Spindeln som bodde i sängen bor inte där längre, men i övrigt har jag försökt att låta dom vara. Tanken är att dom ju äter upp dom andra krypen. Men när jag kliver rakt in i ett nät som spunnits över natten, rakt mellan buskarna där stigen till min lilla hydda går, på väg till toaletten, då får jag frispel! Hoppar runt som värsta mosh-pitaren, skakar precis alla kroppsdelar samtidigt som jag viftar runt, runt med händerna. Om det hamnat någon spindel på mig så har den nu dött av chock.
Hellre den än jag.

Konichiwa bitches / Robyn / Robyn

Lös och ledig

4 augusti

Söndag, lat dag. Tonga helgar verkligen vilodagen. Den som tar sin båt ut för att fiska får böter. Du får bruka jorden, men framförallt ska du gå i kyrkan. Personalen på resorten struntar i det, jag får känslan av att ungdomarna uppskattar att inte behöva gå dit, och att den något äldre mannen inte bryr sig. Han berättar att han bott flera år i USA, att hans barn bor i Nya Zeeland, och att han brukar åka till sin exfru i Arizona när det är orkansäsong på Tonga.

Så istället för kyrka blir det matlagning, i grop.

Vi räddar en vilsegången kompis från att trilla ner i askan när vi grävt upp maten igen, han är inte överdrivet tacksam.

Vänta dig mirakel / Peter LeMarc / Live!

The breach so deep between us

3 augusti

Nya turer, nu med en sydafrikansk kille som med sin snabba lilla gummibåt susar runt på havet på valspaning. Vi hittar en val som har ett tydligt mönster på stjärtfenan.

Han får smeknamnet Two spots, och vi ser honom flera gånger under dagen. Vi håller oss i samma lilla område och har under en period svårt att veta vad vi ska titta på. Åt ena håller hoppande delfiner, här en delfinunge.

Åt andra hållet minst fem valar, som försöker imponera på en hona.

Den här gången, med dom här valarna, är det betydligt våldsammare. Flera gånger ser vi hur dom lyfter sig ur vattnet, nästan helt och hållet, för att sen smälla ner, ovanpå dom andra. Till och med jag, som bara tittar på, blir helt utmattad.

Och sen, nästan hemma, ser vi en valmamma med kalv. Vi glider i, kan simma riktigt nära. I början verkar det som om mamman sover, nästan vertikal i vattnet med huvudet neråt. Kalven, kanske 2 månader gammal, simmar runt uppe vid ytan. Rätt vad det är kommer den rakt emot oss.

Alla blir helt förstummade, det är omöjligt att hålla några fem meter i avstånd när valen är den som simmar mot dig! Det är både skrämmande och exalterande att se kalven, säkert 4 meter lång och flera ton tung, komma mot oss. Men den är så smidig, och har förstås koll, så den är aldrig i närheten av att krocka med oss, utan simmar runt oss i en åtta och tittar på oss. Sen vaknar mamman, säkert märks vår nervösa energi i hela havet! Hon kommer upp mot ytan och raskt är kalven vid hennes sida.

Vi simmar med mamman och kalven tre gånger, varje gång lite längre, till slut är vi intill dom säkert 30 minuter innan dom med ett par simtag är långt, långt borta.

Jag vill gärna tro att dom är lika nyfikna på oss som vi på dom, att dom också undrar vad vi håller på med, hur vi är. Jag vill gärna tro att dom såg att vi var glada, och förundrade, och rörda.
Jag vill gärna se dom igen.

Is there anyone out there / Toad the new sprocket / New Constellation