Saker folk gör som jag verkligen inte förstår

Utan inbördes ordning:

Ta det sista toapappret på en toalett och inte antingen fylla på själv eller be någon (som sköter den offentliga toaletten) fylla på.

Plocka upp frukt/grönsaker som dunsat i golvet på en affär och lägga tillbaks dom bland de andra.

Börja frågor med: Du som vet allt...

I den mobilfria delen av en tågvagn sitta och i mobil säga: Ja, just... nu sitter jag i en telefonfri vagn så...

Göra anteckningar i biblioteksböcker.


Jag antar att det här gör mig till en riktig liten gnälltant, men inte ens med min enorma inlevelseförmåga kan jag begripa dessa saker ur ett rationellt perspektiv. Inser raskt att orsaken säkert är att medmänniskorna inte alltid är rationella.
Tycker om er ändå.

Så åt helvete fel!

Redaktören för den srilankesiska tidningen Sunday Leader - Lasantha Wickramatunga - mördades den 8 januari. Här
kan du läsa hans sista ledare, som han skrev för att den skulle publiceras om han mördades. Jag tycker den är oerhört stark läsning. Hans ställningstagande var enormt, och priset outhärdligt. Inte utan att jag skäms lite, som välbärgad, väletablerad, vällevande svensk välfärdsjournalist.

Jag har besökt Sri Lanka. Landet då var strålande. Mitt i en längre period av vapenstillestånd mellan tigrarna och regeringen kunde vi resa runt i stora delar av landet, men märkte hela tiden av en underström av något sorgset som nu verkar ha förändrats till ren och skär skräck. Terrordåd riktade mot civila begås av båda sidor, och för att kunna sortera i all propaganda behövs fria och självständiga medier. Samma vecka som Lasantha Wickramatunga mördades anföll maskerade och beväpnade män också en TV-station som rapporterat om kriget. Bara just det - sakligt och så korrekt det går - rapporterat om kriget.

Det är så åt helvete fel men kom ihåg att vi inte har någon vaccination mot att det händer här med. Det fria ordet får vi bara behålla om vi bevakar det, bevarar det, försvarar det och använder det!

Brittiskt uttal

En gång, i London, när jag letade efter en ny accent - min brittiska skolengelska hade blekts och stentvättats i USA till en midwestern gegga - hittade jag ett butiksbiträde som talade UNDERBART! I alla fall tyckte jag det. Det var en tröjbutik, och jag hängde (diskret tyckte jag) runt i butiken tills jag och biträdet var ensamma. Jag smög fram till disken: Ursäkta, jag tycker din dialekt är så fin.. vilken del av Storbritannien kommer du från? Biträdet tittade på mig och det professionella leendet stelnade lite extra: I´m from New Zeeland.

**RIDÅ**

Jag letar kort sagt fortfarande efter den där perfekta, kyligt artiga, intellektuellt lockande, charmiga engelska uttalet.
Lyssna till exempel till Neil Gaiman, författare, när han läser sin egen bok "The Graveyard Book" Snacka om läckert! :-)

(Och som av en galen slump ser jag just min gamla gymnasielärare i engelska på SVT när jag skriver denna text! Han sa då åt mig: Nu får du väl ändå välja, prata antingen brittisk eller amerikansk engelska. Nu blandar du hejvilt! Jag valde brittiska, vågar inte prata engelska med honom längre, mellanvästern gör ingen språklärare glad...)

Sjung för mig del II

När jag var tonåring var jag väldigt aktiv i många organisationer. (Kanske är jag det fortfarande, fast i färre). I alla fall, engagemanget ledde till uppdrag och ett av dom var en internationell kurs/seminarium som hölls på Vår Gård, i Saltsjöbaden.

Jag var väl inte den hippaste i min åldersgrupp, hemma, och hade inte riktigt koll på de senaste filmerna. Tex hade jag INTE sett TopGun. Så när en engelsktalande deltagare på kursen kom fram till mig en kväll och började sjunga "You never close you eyes anymore when I kiss your lips..." så fattade jag inte riktigt vad han höll på med. Eller, jag fattade att han sjöng för mig. Och det var trevligt. Men jag fattade inte hela TopGun-sammanhanget, som han ju hade helkoll på.

Viss kulturkrock följde, men jag har skrivit det förr: att sjunga är effektivt. Till slut så begrep jag vad han hoppades på och "You´ve lost that loving feeling" var ett lyckat val. Hade kanske varit ännu mer av en hit om jag sett filmen innan, men jag tror inte han skulle klaga.

Sjung för mig del I

Om ordet "man"

Mina söta syskonbarn, nu fyra och fem år gamla, lärde sig fort att använda "man" stället för jag eller du. Först var ju allt egennamn i tredje person, inklusive dom själva. Nu är det "Visst kan man..." Problemet med det är att det alltid är ett ja som är det ärliga och sanna svaret. Ett exempel:

Barnet frågar: Kan man äta godis vilken dag som helst? - Ja, det kan man, måste man ju svara om man inte vill ljuga.

Att svaret sedan fortsätter med: MEN det gör inte vi för vi äter godis på lördagar - är ointressant för barnet. Att vända på meningen och börja med Vi gör inte det, men det kan man, funkar inte heller. Ungarna är ju smarta!

Detta allmänna man gör egna val och ställningstaganden omöjliga. MAN kan alltid slänga in ett man och komma undan. Engelskans You eller det oerhört svåranvända One är betydligt otympligare och svårare att ha som utväg. Där blir det jag eller du som har en åsikt, en känsla osv. Jag tvingas ta ställning på engelska, öppet deklarera var jag står. På svenska kan man hålla sig undan i evighet.

Choklad i huvudstaden

En liten karta jag gjort av några favoriter i Stockholm.

Visa större karta

Bortstädad

Varför är man i "städtagen" egentligen? Jag undrar rent etymologiskt, inte princip eller praktiskt - det fattar jag även om jag är motsträvig. Städa är ju verkligen ett slöseri med tid! Nä, måste utveckla: Att plocka undan är ett slöseri med tid. Snart ska jag ju ha grejerna igen! SÅ då måste jag ju plocka fram allt igen? Bättre att det bara ligger kvar. Sen kan man ju dammsuga RUNT. Jo, det kan man! Men nu har lagret lagt sig och jag bara måste. Så en fin lördagskväll inleds med puts, plock, maskininsatser av diverse slag och snart även disk. Om jag överlever kommer ny rapport.

Omtyckt

Mina snälla syskonbarn ser till att min lediga lördag fylls av aktiviteter. Den yngre ringer: Heeeejjjj... Hans mamma har städdag - han vill åka bort. Vart? Lekrummet. Ah! TV-spel på stor mataffär lockar. Bra, kan jag handla samtidigt. Fick ju sova 9 timmar, så varför inte. OK, klä på dig och ät så ses vi sen.
Bvaaa, säger han( (r är lite svårt) och ger telefonen till sin storebror. Heeej! Jag vill åka till badhuset! Öh - jo - men nu så har vi bestämt att vi ska åka till lekrummet. Imorgon då, säger han, som om alla dagar är tillgängliga alltid. Och eftersom jag inte säger nej till deras ideer så ska jag idag leka med den ena och imorgon simma. Med båda hoppas jag.
Sötnosar.

En perfekt fredagskväll

En perfekt fredagskväll består av några eller alla av följande delar:

Lagom trött efter veckans jobb. Inte FÖR trött, men inte för pigg heller. Ska kännas som om jag gjort rätt för mig, men inte slitit ut mig.

Något bra på TV. Antingen kvalitetsfilm eller bra serier. Gärna engelska deckare/krim.

Enkel mat, ska inte ta lång tid att laga. Pasta, kyckling, lyxig sallad funkar. Gärna nåt som sköter sig själv i ugnen eller på spisen.

Gärna en kompis som tittar förbi, snackar lite, tar en kopp thé.

Säng efter en lång dusch eller ett bad, kanske läsa lite i en bok - om man orkar.

SÅDAN var INTE min fredag idag! Men, hoppas på ny chans nästa vecka! :-)

Modeller

Behöver hitta på en klänning, ska på fest om en månad. Så här tidigt på året är jag ju aningen för blek (kritvit) och plufsig (skvalp, skvalp) för att egentligen kunna komma undan med en sommarklänning. Och en "liten svart" känns fel. Så jag letar mönster och tyger och skissar och funderar. Väljer just nu mellan en draperad v-ringad med markerad midja eller en lantisinspirerad dirndl-variant med carmenaxlar och rundskuren kjol. Vill ha sväng i kjolen, det ska ju bli dans på festen, och gärna något över överarmen. Får se vad det blir.

Som om ett år betytt nåt

Vad sjutton har jag ägnat det här året åt? En stor del datorlös, pga lesset moderkort. Nåväl. Men resten då? Inget växte som det skulle på kolonilotten, bara en massa knäppa folk runt omkring, för många resor till tråkiga möten på trista ställen. Men en del bra har det varit ändå. Ska väl kanske berätta mer, lite pö om pö. (Men vilket bra uttryck! Det får jag nog ta och använda igen snart!)

Konstiga grejer på nätet

Alltså, ibland blir jag förvånad över hur många konstiga saker som finns på nätet. Det här är ju bara kreativ terapi för mig, men för många verkar det viktigt med en nätnärvaro. Väljer man då det framför det verkliga livet?
Kan ju finnas fördelar med det förstås. Alltid online, alltid med, alltid en faktor i sin "verklighet". Presenter kan vara virtuella, kontakter anonyma, valfriheten total. Men det är ju just att man inte alltid får välja som gör livet i real-tid så spännande. Du styr inte allt, det är inte sim.are du har runt dig. En del kommer att vilja nå dig, andra skiter i dig, och en del gör dig illa, men du styr inte över dom, och ingen styr över dig. Du kan tro det, men tänk efter så inser du att valet är ditt. Jag lovar.

Jakob Hellman

behöver man säga mer?

School´s out for the summer

Om du fick önska dig en ny kunskap, vad skulle du välja? Något att tjäna pengar på eller något att bli glad av? Något att stajla med eller något som kan förändra livet för någon annan?
Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du vilja göra om igen? Den grej du vet att du behöver ha med i ditt liv för att kunna bli lycklig? Din familj? Dina vänner? En chans, ett ögonblick, en sekund när allt vände?
Nu är det ju som tur är sommar, så du slipper tänka överhuvudtaget. Ta en strawberry marguerita och slappna av. Snart nog ska du in i hjulet igen, nykter och trist.
Salud!

Sjung för mig

Allsång på skansen i all ära, men den allra bästa effekten får man när man sjunger själv. Denna slutsats kan man dra av följande historia:

Min kompis gick i gymnasiet med en känd (ganska kort) skådis i reklamfilmer för en matbutikskedja (inte den kooperativa). På den tiden var han lagom omtalad för att vara en "player", vet inte vad han har för rykte idag... Så en kväll, på en lokal marknad där hon och han hängde med sina gäng (oj vad det lät Grease...) bröt han sig loss och kom över. Så började han sjunga... "Did you happen to see the most beautiful girl in the wooooorld". Jorå, full volym, alla tittade och min kompis visste väl inte riktigt vad hon skulle göra. Till slut slutade han i alla fall, och det blev rätt pinsamt, för hon log liksom inte ens. Bara stirrade lite likgiltigt. (Kanske för att hon för tillfället var mest sugen på hans polare...) Men till slut så fick han i alla fall en dejt av det, vilket han aldrig hade fått annars. En belöning för sitt hårda arbete, typ.

Se det som ett tips.

Hälsovarning

Jag vill på detta sätt varna alla från att krossa parfymflaskor i sina hem, allra helst i sovrummet. Lyckades med detta konststycke och håller nu på att leta efter evakueringsbostad. Snart blir det väl att sova i bilen! Ska du absolut ha sönder en flaska och spilla ut 75 ml parfym, gör det inte i sovrummet, i alla fall inte om du vill kunna bo där inom en tre-års period! Det känns i alla fall som det är så lång tid det kommer att ta innan doften är väck.

Och det borde finnas någon slags "topplista" över vilka sorter som är vidrigast. Är det musksorterna eller dom blommiga? Nu ska jag väl inte slå sönder en till flaska bara för att kunna jämföra, så det blir en obesvarad fråga.

Idoler

När jag var 10 skrev jag till Björn Skifs. Som svar fick jag ett maskinskrivet brev och hans foto med autograf. Jag har det fortfarande. Då, och flera år till, hade jag fotot i en ram på väggen. Nu för tiden ligger Björn i en låda i källarförrådet, men när jag snubblar över det är det känslan jag minns. Hur härligt det var att kunna beundra någon, helt okritiskt. Nu är det svårt, näe, omöjligt. Jag vet att folk sällan är vad dom utger sig för att vara. Att väldigt få är värda att beundra. Uppskatta-visst, men inte beundra. Och då är det bra att ha en man i en låda i källaren, som kan få mig att minnas hur det var.

14 år

Man kan se det på olika sätt.

Till exempel:
Det finns i alla män en våldtäktsman. Hos vissa saknas spärrarna, men alla har kapaciteten.

Eller:
Vissa människor är sjuka/onda och vet inte vad dom gör.

Eller:
Man kan välja att göra ont eller gott. Gör man ont bör man straffas.

Eller:
Om du för en enda sekund försöker inbilla dig att världen inte är full av skit och att det inte är oskyldiga som drabbas hela tiden och att dom som skapar skiten får sina rättmätiga straff så kan du läsa rubriken igen. Det finns inget straff i världen som vore rättmätigt för vad han gjort och därför drabbas vi alla. Han var inte så ovanlig, förutom att han åkte fast då.

Mängden choklad är konstant

Läste en bok om att kvinnor faktiskt BEHÖVER choklad. Män kan vara likgiltiga eller ointresserade av kakaobönans produkt, istället får dom galna blickar och gåshud av en redig biff eller en rad revbensspjäll. Men kvinnor måste få choklad. En massa mineraler, bra proteiner och rätt sorts fett gör att det är en lika viktig beståndsdel i en kvinnas diet som H2O.

Jag vet inte om det stämmer. Choklad är gott, och ibland vill jag verkligen verkligen VERKLIGEN ha choklad. Jag kan säkert leva utan det, men varför? Så med en liten vetenskaplig teori i bagaget äter jag 78% med gott samvete.

Blomflugor är inte så himla vetenskapliga

Du vet hur en hund som hoppar på dig innanför ytterdörren viftas bort av den misslyckade hussen/matten med "den vill bara hälsa?" Jag brukar säga samma sak till mina besökare som puffar och viftar sig om ansiktet när en blomfluga flyger förbi.

Jag vet inte vad man ska ha dom till, eller ens vad dom gör. Men har dom har jag. Lite som biologiska husockupanter, 25000 av dom. Näe, ok då, mer som 25. Jag har nästan börjat ge dom namn. Men så reagerar jag instinktivt när en susar förbi för nära och så är dom bara 24. Tills nästa ägg kläcks. Jag tror att dom dras till utandningsluften för att dom gillar kol. Eller så vill dom hångla. Men det har dom inget för.

Kan man föda upp blomflugor och korsa dom så man får upp en liten stark stam av blomflugor som har dom egenskaper man vill? Kan dom vakta lägenheten när jag är borta? Låta bli mat jag vill behålla men äta sånt jag ändå skulle slänga? Surra mig till sömns på kvällen? Skulle jag kunna träna dom till att svara i telefon? (Måste dom inte bli större först? Vill jag det??)

Så istället för att föda upp blomflugor ignorerar jag dom och deras liv fortgår utan min medvetna inblandning, parallellt. Nåväl. Det kunde vara värre. Dom kunde vara hundar.