21 juli 2006

Idoler

När jag var 10 skrev jag till Björn Skifs. Som svar fick jag ett maskinskrivet brev och hans foto med autograf. Jag har det fortfarande. Då, och flera år till, hade jag fotot i en ram på väggen. Nu för tiden ligger Björn i en låda i källarförrådet, men när jag snubblar över det är det känslan jag minns. Hur härligt det var att kunna beundra någon, helt okritiskt. Nu är det svårt, näe, omöjligt. Jag vet att folk sällan är vad dom utger sig för att vara. Att väldigt få är värda att beundra. Uppskatta-visst, men inte beundra. Och då är det bra att ha en man i en låda i källaren, som kan få mig att minnas hur det var.

Bloggarkiv