30 november 2013

We tuck ourselves into bed

30 juni

Auckland. Tillbaks i nutiden, på många sätt. Snabbmatskedjor, märkeskläder, bilköer och hemlösa.
Jo, det finns hemlösa i Papeete också, längs strandpromenaden vid låga murar satt män på wellpappbitar på asfalten. Men i Auckland är det vinter nu, det regnar ispiggar och vinden som lyckliggör seglarna viner även över de utan eget hem.

Jag har checkat in på ett rum på ett enkelt cityhotel, med en vidunderlig utsikt som inte går att fotografera eftersom fönstret på våning 8 inte putsats.

Fyra länder avklarade, två kvar. Auckland är mitten av restiden, en chans att fylla på förråden när det för en gångs skull inte är ö-priser. Myggmedel, mer allergimedicin, solskydd och underhållning. Två nummer av Rolling Stone hamnar i bagaget. Jag shoppar mer, onödiga saker som roliga vykort och en kylskåpsmagnet. Det här med att konsumera, det har varit lätt att låta bli men väldigt lätt att börja igen. En snabb burrito som jag äter stående i ett gathörn, känner in stan. Ner mot havet, bukten full av segelbåtarnas vita segel i vintersolen. Jag har långbyxor, har tagit på mig alla långärmade tröjor jag har (2) och har snott en filt från flygbolaget som tog hit mig som jag vikt över axlarna. Det funkar men jag vinner nog inga priser för bäst klädd.

Pratar med pensionärer. Det har varit föreställning på konserthuset, det väller ut gamlingar. Jag stoppar dom, frågar vad dom sett, var det bra, bor dom i stan, vad ska jag göra? Får tips om fina vyer, båtturer, parker. Det låter vackert men kallt, så jag nöjer mig med att tänka på förslagen och kanske kommer jag att göra verklighet av dom om jag kommer tillbaks hit, någon sommar.

Nu nöjer jag mig med att slå på TVn på hotellrummet, ser dom senaste musikvideorna och lokala nyheter, nerbäddad mellan båda sängarnas alla filtar. Nästa stopp Fiji. Cold city / The love machine / The love machine EP

Bloggarkiv