Sista andetagen.
Jympaskorna är packade och postas till Mataiva. Tehau ville ha dom, så då får han dom. Nike var tydligen coolt.
Jag har lämnat in min indiska tunika till skräddaren, och väntar vid marknaden på att den ska bli klar. Bredvid mig sitter damer som också väntar. Vi pratar lite, skrattar åt en liten kille som leker med en liten bil som han kör på räcket vid gathörnet. En udda man kommer fram mot oss, han tokstirrar på mig, ser väldigt arg ut men har man varit vid Sergels torg en torsdag eftermiddag klarar man sig. Damerna varnar, säger åt mig "titta honom inte i ögonen" "bry dig inte om honom" "titta inte på honom". Jag tackar dom, säger närå, ingen fara, det ska jag inte. Mannen fattar, här var ingen liten stackars turist, här var en som tanterna tar hand om, så han lommar vidare. En liten stackars turist var det nog ändå, men en liten turist med tanter på sin sida.
Dagens uppdrag är annars att lyckas hitta rätt låda för glasburkarna med marmelad jag ska försöka få med mig hem. Det är Friends Fijis olika sorters sylt, marmelad och chutney. Jag måttar glasburken, och sen ut i stan för att kolla. I fönstret till en liten sytillbehörsbutik ser jag till slut den helt perfekta lådan. Jag får ner 9 burkar, packar med lite papper och bomull, tejpar ihop allt med silvertejp och håller tummarna.
Friends jobbar med hemlösa och fattiga, på den norra kusten av huvudön Viti Levu, där det inte ligger en massa hotell och resorts, där jordbruket är tufft och där fattigdomen breder ut sig. Man startade 2001 och hjälper i första hand personer som blivit bortkörda från områden där familjerna levt i över hundra år, i första hand familjer vars jordbruk återtagits av landägarna pga etniska konflikter. Som om det inte var skäl nog är deras produkter väldigt goda!
Dear Friends / Queen / Sheer heart attack
Inlägg
