3 oktober 2013

Sweet hippie

3 maj

Kuranda, ett konstnärs- och hippiekollektiv/turistfälla ligger i bergen nordost om Cairns. Jag tar linbanan dit.


Det är som att jag klivit in i valfri Jurassic Park-film. Morgonen är dimmig och min vagn gnisslar lite där den far fram över trädtopparna. Sikten är på sina ställen max ett par meter framför vagnen och träden dyker upp som överraskningar.
Myran som liftar med upp till skogen tar det lugnt i ett hörn på golvet, har säkert sett allt detta fina många gånger redan.

Längs med linbanan finns olika stationer där man kliver av och byter till nästa del av banan. På första stoppet bor denna sötnos.

Jag gillar verkligen inte spindlar. Efter att jag blev moster har jag försökt att inte låtsas om detta, i något försök att inte socialisera in systersönerna i ologisk spindelfobi. I Australien är å andra sidan spindlarna faktiskt farliga. Men inte den här. Tror jag.

På stopp nummer två, Barron Falls, går jag med på en guidad regnskogstur med Djabugay-stammen. Min guide berättar om växter och djur, medicin, mat och kultur. Aboriginerna i språkgruppen bodde i ett område från kusten in mot bergen, ca 40 km x 20 km. Min guide frågar om jag har myggmedel på mig... hmm... Jag visste väl att det var något jag glömt! Så jag får låna lite av honom innan vi ger oss in i djungeln. Det är lågsäsong i regnskogen, och jag har åkt linbanan "åt fel håll" så jag är ensam på turen. Vi pratar rätt mycket om växterna, som Calamus muelleri, en palmart som kan bli 100 meter lång. Den kallas för lawyers cane eller wait a while vine, eftersom taggarna på den tunna, lianliknande stammen lätt fastnar i kläder och håller fast dig tills du trasslat loss dig. Den går att bygga med, att äta, den funkar som medicin, osv osv. Jag har lätt för att bli imponerad av det guiden berättar om hur man använde och fortfarande använder naturliga resurser för att klara av ett liv i regnskogen. Han frågar mig hur länge jag tror att jag skulle klara mig, om jag var ensam i skogen... Gissar på ett par dagar, men hans min visar att han sannolikt tror det rör sig om en betydligt kortare tid. Jag säger inte emot.

I Kuranda säljer man souvenirer och konst, det märks på många sätt att här bor det folk som vill ha det, och vara, lite annorlunda. Men det är turisterna som står för stålarna, så tröjor med känguruvarningsskyltar, små stoppade mjukdjurskoalor, didjeridus och vykort tar mer plats än hantverk och originalkonst. Jag nöjer mig med en glass. Den är i alla fall lätt att ta med på resten av resan.
Innan jag åker ner till kusten igen hinner jag in på Australian Butterfly Sanctuary, där man får gå runt bland tropiska fjärilar som denna, Ulyssesfjärilen (en riddarfjäril.) Här finns stora malar, flera olika sorters regnskogsarter av fjärilar och alla flyger fritt runt i ett stort glashus. Min röda t-shirt är populär att landa på men det är svårt att få en bra bild, särskilt på den som landade på min näsa! Dom sticks en del, fjärilsfötter.

Go, hippie / Fountains of Wayne / Utopia parkway

Bloggarkiv