Jag cyklar runt och ser mig omkring. Ryggsäck, solkräm, vattenflaska. Kedja och lås, vänstertrafik! Är nära döden minst två gånger, men jag har svårt att bli rädd, det här är ju inte på riktigt.
Det är inte många som cyklar. Dom flesta ser ut att höra till samma reggae-gäng, kör bakåtlutat, inga händer på styret, dreads och gällivarehäng. Jag får veta att det finns ett gäng gästarbetare som brukar göra cykelutflykter på helgerna, någon mils cykeltur på denna platta, platta ö. Hittar premiärministerns hus inne i stan. Dom verkar ha många arkivskåp, och lite förvaring al fresco är kanske bara nyttigt för öppenheten?
Vi cyklar runt i världen / Nationalteatern / Kåldolmar och kalsipper