16 juni
Ännu en show "med lokalkultur." Vi får stark bål och föreslås köpa pärlor. Alkohol och shopping har jag aldrig tyckt om att kombinera, så jag ger glaset med sprit till mina amerikanska seglare och låter pärlorna vara.
Det är läckert, med eldshow, men stolen ger mig intensiv träsmak kombinerat med träningsvärk, eftersom två av tre skruvar är borta och sätet som ska vara fastskruvat i balken under istället tippar både fram å bak och höger å vänster. Jag hoppas att dansarna ser min rörlighet som intresse.
På Moorea och Tahiti är
Gauguin turisthårdvaluta. I ett hus med fejkat palmbladstak, egentligen plastimitation från Kanada, hänger tryckta reproduktioner av några tillrättalagda nakenstudier. Jag tror att dom som driver kulturshowen tror att det är såna här bilder turisterna vill se. Och jag tror att dom har rätt.
Själva pratar jag med damen som syr scenkläderna. Om någon vecka är det dags för den årliga danstävlingen, där lokala danstrupper, och internationella med, tävlar om att visa upp den mest nyskapande traditionella dansen. Hon har en del att göra, och sitter därför kvar och syr fast klockan snart är tio på kvällen.
Jag sätter mig på verandan och beundrar himlen när jag kommer hem till b&bn. Himlen faller ner i havet som är gömt i mörkret men ändå inte vill bli bortglömt. Det susar och kluckar och svallar och alla vackra stjärnor jag aldrig mer kommer att se lyssnar på havet tillsammans med mig.
Better go on home / The Watson twins / Fire songs master
Inlägg
