29 oktober 2013

I want it all, give me what you got

29 maj

Det här var målet med min resa till Tanna och en stor anledning till att Vanuatu är med som ett land på resan. Vulkanen Yasur.
Den kallas för världens mest lättillgängliga vulkan. Det går en bilväg upp till kraterkanten, ett spår i en ravin med flera meter höga kanter, som letar sig upp till vulkanen på, för närvarande, 405 möh. Men min resa börjar i Lenakel.

Jag ska flytta till östra sidan av ön, till vulkansidan. Det innebär en lång bilresa längs branta och guppiga vägar. Min nya värd är också den som ska skjutsa mig. Men när jag blivit avsläppt i Lenakel, huvudorten på Tanna, visar det sig att hans bil är trasig, kvar på verkstaden. Så jag blir sittande rätt länge, och väntar. Jag ser kommersen, trafiken, skolbarnen. Jag ser också den ensamma kvinnan som går runt bland husen, klädd i en sarong. Hon är mager, barfota. Hon talar med sig själv, sarongen halkar ner från överkroppen och det tar några sekunder innan hon förstår och tar upp den över brösten igen. Jag ser hur alla runt henne undviker henne, jag ser hur en man kommer ut ur butiken där vi sitter och väntar, och springer efter henne med en pinne i högsta hugg. Kvinnan verkar förstå vad som är på väg att hända, han har säkert slagit henne tidigare, och hon slinker in bland en grupp kvinnor som väntar på bussen. Mannen hejdar sig, sänker handen men hytter åt kvinnan som ett hot, ett hot att han kommer att komma ifatt henne nästa gång.
Jag är glad att han inte fick tag på henne. Jag hade bestämt att rycka in, skit samma att jag inte bor här, ingen slår en annan människa när jag är i närheten utan att jag säger ifrån. Kvinnan fortsätter vandra runt, kommer tillbaks till affären. Jag ska dela bil med min värds kock, hon har varit in i butiken och köpt lite bröd, lite kött och några lökar. Kvinnan, som jag tror är dement, kommer fram från baksidan av ett av husen med en apelsin i handen. Hon skalar den och äter. Rätt snart står hon bredvid oss, hon vet att det finns bröd i påsen, jag fattar att hon är hungrig. Min värd kommer med någon dryg kommentar om kvinnan, jag svarar med att hon väl säkert är hungrig. Helt plötsligt bjuds kvinnan på bröd ur påsen. Bra, tänker jag, håll den vita turisten nöjd. Om det då kräver att man ska ta hand om en psykiskt sjuk kvinna man annars slår och förnedrar, bra!
Så visar det sig att bilen inte går att laga utan att vi ska få skjuts av en annan person. Jaha, visst, bra. Den andra killen dyker upp och vi ska sätta oss i bilen. Vi lastar bakflaket med maten, min väska och tre personer som ska få åka med. Då kommer kvinnan fram till flaket. På en sekund har min värd lappat till henne. En hård örfil, jag ser som i slowmotion hur hon far iväg, nästan trillar. Han skrattar, tittar på mig. Kvinnan börjar gråta, går halvböjd bort från bilen, ena handen håller hon mot kinden. Jag frågar: Kan vi åka nu?

Resan är lång, skakig och jobbig. Mest för att jag hela tiden måste bita mig i tungan för att inte skälla ut min värd. Han är politiker, försökte komma in i parlamentet i valet för ett par dagar sen, men misslyckades. Har det gjort honom på dåligt humör eller är han bara ett svin? Jag vet inte, men dryg, obehaglig och otäck är han i alla fall. Och han ska få mina pengar? Framme vid anläggningen ska jag plötsligt betala fullt pris för resan. Jag vet redan att här på Tanna är bilarna både taxi, buss och lastbil i en och samma. Under hela resan har vi stannat till och gett lift åt bybor som reser mellan byarna, alla har betalat föraren. Med redan från Lenakel är kocken, som handlat mat till hotellet, ägaren/värden och hans dotter. Men ingen annan förväntas bidra med pengar till föraren.
Vid det här laget är jag på riktigt dåligt humör. Det var länge sen frukost, hela dagen har slösats bort i väntan vid en dammig butik, och nu ska jag skinnas på flera tusen vatu. Det slutar med att jag betalar lite mer än min andel av resan, men jag inser att värden, hans kock och dottern inte betalar något alls, så i princip är det föraren som tappar sin inkomst.

Samma förare ska komma tillbaks och ge mig skjuts upp till vulkanen. Jag lämpar av väskan i stugan, tittar in i badrummet ute på gården, med trasig toalett och duschkabin med elkablar i det fria. Näe, inte samma standard som hos Tom, precis.

Men jag är ju här för vulkanen, så när vi rullar uppför stigen mot toppen försöker jag fokusera på det. Yasur är en strombolisk vulkan, en sorts vulkan som har ständiga utbrott. Det finns uppgifter om att den haft kontinuerligt utbrott sedan James Cook först seglade förbi 1774 och noterade ljusskenet. Port Resolution ligger på den här sidan Tanna, tydligen en underbar dykvik med fantastisk snorkling. Jag kommer aldrig ner dit. Uppe på parkeringsplatsen, ett tiotal meter nedanför kraterkanten, får vi en säkerhetsgenomgång om vulkanens risker. Guiden Philip berättar att lavabomberna når den övre parkeringen, där vi står, på någon sekund. Vi ska gå ännu närmare än så... underförstått att kommer det en lavabomb mot dig så dör du. Postlådan visar upp vissa skador, breven man lämnar där ska i alla fall komma fram, om än något svedda, säger den lokala sägnen.
Uppe på toppen blåser det, mycket. Solen är på väg ner, det är kallt. Faserna som vulkanen går igenom är distinkta. Först mullrar allt. Mullret rör sig genom vulkanaskan och skakar marken under oss. Sen börjar det glöda allt mer, nere i vulkanen. Sen kommer lavan, skjuter ut, exploderar upp 50 meter i luften. Efter det, rök och ånga, giftiga gaser och aska. Vinden tar tag i askan, blåser bort den, allt blir stilla och sen börjar det om igen.
Jag är nöjd men inte så imponerad. Visst, jag har aldrig varit på någon annan vulkan, men var det här allt? Det känns inte som något farligt, även om det är härligt att få se det, så nära.

Dagen efter ökade aktiviteten så mycket att besök uppe vid kraterkanten inte längre var tillåtna. Det var för farligt. Det fick jag veta först tillbaks på Efate, i Port Vila när jag kunde låna en dator igen. Där på plats vid kratern var jag bara färdig att åka tillbaka till västkusten. Ju snabbare desto bättre. Hur fort gick dom där lavabomberna nu igen?

Heaven´s on fire / Kiss / Animalize

Bloggarkiv