Peter Forsberg 1994

För 15 år sedan träffade jag Peter Forsberg. Han spelade i Modo, läste på gymnasiet i Örnsköldsvik, och trissade upp kanadensiska landslagsmålvakter "like nobodys business"! Anledningen var en intervju till en tidning jag jobbade med.

Han var artig, ödmjuk nästan blyg, och redan då van vid att inte få äga sig själv. Nivån var en annan, men hans många "delägare" slet rätt bra i honom redan då. Klubben, landslaget, kompisar, fans - skaran var stor och redan då var han mycket intressant för media. Han skulle precis iväg till Quebec, och efter första säsongen där var han inte längre lika öppen mot media. Han hade ett antal standardsvar, väl inövade på engelska, om att han gjorde sitt bästa för laget och fansen, att han uppskattade allt stöd han fick, att han bara ville spela bra hockey osv osv.

Professionaliseringen av rollen som hockeyspelare, glidningen från individ till varumärke, från privat till allmängods har såklart påverkat Peter. Jag tror inte jag skulle kunna göra samma intervju idag som för femton år sedan. Och det kanske inte bara beror på honom.