19 oktober 2009

Some say she´s weak - I say she is beautiful


Under ett par generationer har byborna i Framingham, Massachusetts, mätts, vägts och studerats av forskare. Ett par tusen bybor ingår i underlaget, i ett par fall upp till tre generationer i samma familj. Studien har pågått sedan 1948 och nu har den använts för att förutsäga framtidens kvinna, om Framinghambornas evolutionära steg är något att utgå ifrån, i alla fall.

Lagom till året 2409 kommer kvinnor att vara kortare, knubbigare och ha lägre blodtryck än idag - för det är dessa kvinnor som föder flest barn. Dessutom kommer de att skaffa barn fortare och vara fertila längre än dagens kvinnor.

The average woman in 2409 will be 2 centimetres shorter and 1 kilogram heavier than she is today. She will bear her first child about 5 months earlier and enter menopause 10 months later.

Nu väntar vi bara på att andra studier ska visa samma sak. Resultaten i Framingham kan bero på kulturella orsaker också, även om det verkar som om studien, som utförts av bland andra Stephen Stearns vid Yale, lyckats eliminera den icke-genetiska störningen, så att det faktiskt handlar om pågående evolution.

Three and a half minutes felt like a lifetime



469 veckor
78 894 timmar
284 018 400 sekunder

Nio år. Så lång tid ägnade ett kanadensiskt forskarteam åt att studera en bröstcancertumör. Varje "bokstav" i tumörens DNA-sträng, 3 miljarder totalt, har kartlagts, så att varje enskild kombination identifierats.

I cancertumören fanns 32 mutationer, fem av dom återkom i samtliga cancerdrabbade celler. Dessa fem mutationer kan alltså ligga bakom den vanligaste formen av bröstcancer, som orsakar ungefär vart tionde fall.

Och det betyder att nästa steg, ett botemedel, inte är lika långt borta som för 469 veckor sedan.

Clip art copyrighted by Bobbie Peachey,
http://webclipart.about.com

I´ve got a bright future in sales

Shoppa rätt är inte lätt. Det förstår jag när jag läser Äkta Vara, där bland annat Björn Bernhardson bloggar om sina äventyr i matträsket som en del på föreningens mycket hjälpsamma sajt.

I den här texten förklarar han hur det tog ett år, upprepade samtal och flera mejl innan hans lokala butik fattade att alla ostar inte kan ha samma ingredienser och vad som då hände. Spännande och verkligt inspirerande, jag kan knappt vänta tills jag kan rota igenom osthyllan på butiken uppe på backen och se hur det ser ut där.

Åkta varas sajt innehåller även information om E-nummer, en säsongsguide så man vet vad som är bra när, och flera bloggar, bland annat av Mats-Eric Nilsson som skrivit "Den hemlige kocken" och "Äkta vara".

Dancing, screaming, itching, sqealing, fever feeling, hot hot hot!!!



Capsaicin heter den del av chili som gör att det bränner på tungan. Den är också en effektiv smärtstillare, helt enkelt för att den gör nerverna upptagna med annat än att skicka smärtsignaler. I Sverige finns det i en kräm som bland annat används för patienter med bältros, men nu har ny forskning visat att den är effektiv i fler fall än så.

Det handlar i första hand om patienter med konstant och kraftig smärta, till exempel cancerpatienter som drabbas av nervsmärta på grund av behandling med cellgifter eller strålning, där den här typen av avledande behandling i 4 fall av 10 kan leda till att de upplever mindre smärta.

Nu är capsaicin en väldigt irriterande medicin, särskilt det nya plåstret som till skillnad från krämer är starkt koncentrerat, och många upplever så stor irritation att behandlingen måste avbrytas. Men i de fall det fungerar är det en avlastning från kronisk smärta som kanske inte kan fås på något annat sätt, eftersom vissa patienter har en pågående medicinering som inte går att kombinera med andra smärtstillande krämer.

From a friend to a stranger

Scenen: Stora torget i Östersund, under Yran 2002. Tidig eftermiddag.
Gott om folk, vuxna, några barn, ett par tonåringar. Jag.

En kille har fått sin mössa snodd av tre eller fyra andra killar, som nu retas och slänger mössan mellan sig. "Offret" ser inte ut att tycka det är roligt. Kroppsspråket säger att han inte gillar leken men inte vågar säga ifrån för att det inte skulle hjälpa.
Som av en händelse fångar killen rakt framför mig mössan, med händerna över huvudet svingar han den runt och säger "kom och ta den då" till mössans ägare.
Jag rycker åt mig mössan.
"Skärp er för fan" ryter jag till, innan den överraskade mössvingaren har hunnit ta mer sats än att han snurrat runt och nu står med ansiktet mot mig. Någon i gänget är lika lång som jag är, men just den här är kortare, knappt till hakan på mig.
Han backar något steg, jag kliver fram till mössans ägare och ger den till honom, samtidigt som jag muttrar fram "skitungar" till dom som står bakom honom. Innan jag ens hunnit gå därifrån ser jag i ögonvrån hur killen med sin mössa rinner iväg bort, fort, och jag undrar om jag egentligen gjorde honom en tjänst eller bara gjorde allt värre.
Men det jag fortfarande undrar är varför ingen annan redan hade gjort nåt, eller sagt nåt.

I boken The Rewards of Punishment: A Relational Theory of Norm Enforcement av Christine Horne beskriver flera olika tillfällen då ingripanden sker, och ett antal då det inte sker.
Hon är sociolog vid Washington state University och har forskat på vad det är som gör att vi beter oss som vi gör när vi ser någon som gör något som inte anses som okej. Hon har genomfört experiment, där de som sagt ifrån antingen fått beröm eller frysts ut efteråt, och jämfört hur man reagerar om man tror att man kommer att få beröm för sitt civilkurage eller skäll. Experimenten genomfördes så att försökspersonerna fick spela dataspel där visst beteende gav belöningar och annat ledde till att den som agerade straffades.

Hennes tes är att man i första hand agerar på ett sätt som binder en till ens sociala grupp, och i andra hand agerar med sitt samvete. Om man kan få en belöning för att säga ifrån gör man det, om man riskerar att bli utstött själv låter man bli.

Jag hade ingen social grupp, annat än vuxen svensk, att imponera på i Östersund. Det betyder inte att hennes teori inte är korrekt. Bara att det kanske finns andra skäl också.

No light no air to live in

Var tredje svårt sjuk i "den nya influensan/svininfluensa" kan komma att drabbas av lungemboli, blockering av lungartären som kan vara dödlig eftersom lungan inte kan syresätta blodet längre. Att det är så många som var tredje är en särskild bieffekt av just AH1N1, så många är det inte vid säsongsinfluensorna.

Och dessutom är ofta vanliga röntgenbilder på dessa patienters lungor fullt normala. Det syns inget alls, inte förrän man gör en CT-röntgen och ibland inte ens då, eftersom stoppet kan komma senare, beroende på sjukdomsförloppet. På grund av resultatet av ny forskning finns det nu rekommendationer att just svårt sjuka i AH1N1 ska genomgå flera CT-röntgenundersökningar för att kunna hålla ett öga på lungartären.

Forskningen har gjorts på 62 patienter vid universitetet i Michigan, där man hade 15 svårt sjuka patienter och var tredje hade drabbats av lungemboli.

Bloggarkiv