Jag erkänner.
Jag är en gerillaodlare. Jag stjäl markyta, planterar på annans mark, sprider frön omkring mig.
Vid mitt hus har jag grävt ner tulpanlök, krokusar, gladiolus och något år också violer. Just violerna dog. Jag tror inte det var för att dom var illegala, mer för att jag inte vattnade nåt, och det var en torr sommar. Men gerillaodlare kan inte gå runt och vattna kontrabandet - risken att avslöjas är för stor.
Men att gerillaplantera i din omgivning kan påverka stämningen positivt. Det skriver Ronny Ambjörnsson i DN, där han återberättar lite om hur en övergiven slänt i San Francisco blev början på ett försök att återta en del av staden tillbaka till människorna.
A year ago the dirt patch at the corner where Bridgeview Drive slopes down to Newhall Street in the Bayview District stood empty. Today it’s a vibrant community garden, with 12 volunteer gardeners.
Dom har sin egen blogg och SF Examiner skrev om initiativet tidigare. Dessutom har Potrero view skrivit om hur denna trädgård, som startades helt utan något stöd utifrån, nu har varit med och delat på 13 miljoner dollar i ekonomiskt bistånd, bland annat från staden. Och dom boende, i ett rätt fattigt och brottsutsatt område, har tagit till sig det gröna tänket.
Jag bor varken i ett fattigt eller i ett brottsutsatt område men jag hoppas ändå att krokusen som blommar helt otillåtet i slänten här nedanför får några av grannarna att se grönt.
Inlägg
