18 mars 2009

Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber

Jag flyttade hemifrån rätt ung. Det var roligt, knäppt och oerhört utvecklande. Inte minst matlagningen fick utvecklas i rasande fart. Kvar från den tiden har jag en glad exprimentlusta och ett par riktigt otäcka matminnen.

En vän berättade att han, i väntan på mikrons intåg i våra liv, hade prövat att rosta både blodpudding (svårt) och fiskpinnar (lättare) i brödrost. Jag har nog alltid tänkt att det var fråga om moderna myter, mos på kranvatten och rostade fiskpinnar. Men jag hade fel.


Kan någon jag känner stycka en gris? Kan någon jag känner ens använda de flesta delar på en gris i matlagningen? Vi ska visst vara en förlorad generation, matlagningsmässigt.
Att den moderna människan inte kan laga mat verkar inte anses som ett stort problem i dagens samhälle, vilket det kanske heller inte är. Det är såklart alltid tråkigt när ett skattad kultur utdör, men å andra sidan är alla vi unga kvinnor tacksamma för att vi har blivit fritagna från kravet om den eviga matlagningen. Och herregud, om man verkligen vill kunna laga mat, hur svårt kan det i så fall vara?

Det finns en grundläggande missuppfattning i kulturen, att kvinnor lagar bättre mat än män. Men samtidigt är det ont om kvinnliga kockar i kocklandslag och kockSM. För att inte tala om att det är ont om kvinnor vid grillen. (Jag tror att det i grunden handlar om en ovilja mot att städa... och som mästerkock har du i alla fall en stab som röjer upp efter dig.) Men vardagslagningen knuffas över på kvinnorna.

VIsst, det finns familjer som delar lika, men hur många är det? Egentligen? Kvinnor arbetar obetalt ungefär 8 timmar per vecka mer än män. Om det är fråga om hockeyträning eller dammsugning framgår inte av underlaget.

Dagens kreativa insats i köket blev en grönsakspytt/wok med vad jag hade hemma. Det funkade fint. Nu är köket stökigt igen, men det får staben ta hand om.

Bloggarkiv