Jag vaknar av körsång. Det ligger en kyrka på vardera sida om hotellet, båda kör musiken elförstärkt. Men det är marknaden som lockar mig utomhus, en kombination av loppis och hantverksmarknad, på gathörnet mittemot Holiday Inn. Det börjar regna, och alla får snabbt plocka in sina varor under plastskynken. Jag köper fudge, några vykort. Äntligen hittar jag fina vykort. Vardagsbilder, sånt jag också sett. En familj i en båt på en flod. En lerig rugbymatch. En kvinna med blommor i håret som broderar. Det visar sig vara en pastor i en kyrka som tar bilderna, som trycks upp och säljs för att samla pengar till programmen som hjälper hemlösa och fattiga.
Det finns väldigt många hemlösa här. Hela byar som vräkts av markägarna, en gammal fejd mellan fiji-fijianerna och indo-fijianerna som blommat ut under 2000-talet. När regeringen märkte att de indiska familjer som i hundratals år odlat sockerrör inte längre odlade sockerrör, eftersom dom inte fått sina arrenden förnyade, och sockerrörsproduktionen sjönk så mycket att hela landet höll på att gå i konkurs, då agerade man. En ny lag kräver nu att all mark som kan odlas ska odlas. Om man inte odlar den kan staten ta över och tvångsarrendera ut den till någon intresserad. Men alla har fortfarande inte fått igen sin gamla mark, eller fått någon ny. Nu bor dom i kåkstäder i utkanten av Lautoka, Nadi och här i Suva.
Sympathetic vibrations / The paper raincoat / The paper raincoat
Inlägg
