28 maj
Tom har en liten odling. Uppe på platån står ett par citrusträd, där finns några röjda åkerlappar och där går hans hästar. Han är uppe varje morgon och tittar till dom, när det fortfarande är svalt. Jag går upp senare, när solen står högt på himlen. Stigen upp till platån är brant, smal och lerig. Jag kliver runt stora stenar, glider bakåt, kämpar mig uppåt. Utsikten är värd ansträngningen. Gräset här blommar vitt på sommaren, en pilot såg dom vita ängarna och området kallas på engelska för White plains. Förr gick det vilda hästar här, men nu finns det inga kvar. Inga vilda i alla fall. Hästar finns det.
Dom är helt ointresserade av mig, men när det dyker upp ett par hästkompisar på andra sidan taggtrådsstaketet så knatar dom fram och hälsar på besökarna. Så dom är inte helt osociala i alla fall, bara det att jag inte duger. Nåväl. Jag plockar en solvarm citron och när jag skalar och äter några klyftor drar kinderna ihop sig som i kramper.
Toms familj äger all mark i området. Hans bror är hövding, men Tom berättar att brorsan inte tar sig för så mycket, han dricker mest kava. Så Tom har fått styra och ställa lite som han vill. I gengäld ställer han upp och hjälper dom som bor i byn. Dieselgeneratorn är en sak, skolskjutsar en annan och han erbjuder arbetstillfällen med att sköta om turisterna. Om någon annan i byn skulle vilja göra likadant, och bygga ett par bungalows, undrar jag. ¨Det får dom inte¨ förklarar Tom. Marken är hans brors, från bäck till bäck och hela vägen in till mitten av ön. Att hjälpa någon och att dela med sig till dom, här är det två helt olika saker.
Big yellow taxi / Counting Crows / Hard Candy
Inlägg
