The trouble is not moving mountains, it´s digging the ground that you´re on

Våren brukar komma när det är dags. Problemet nu för tiden är att våren tror att det är dags mycket tidigare än tidigare. Och resten av naturen hinner inte med.

Dygnsmedeltemperaturen ökar för fort och för tidigt, så blommorna slår ut innan insekterna som ska leva på blommorna hinner kläckas. Och om insekterna hinner bli klara i tid för blommorna så är inte fåglarna som ska leva på insekterna redo för sin del i kedjan. Så när fågelungarna till slut kläcks finns det inte nog med insekter kvar för att alla ska överleva.

Till viss del har fåglarna anpassat sig, på norra halvklotet lägger flera arter äggen upp till en vecka tidigare nu än för tio år sedan. DN skrev för någon månad sedan att fåglarna nu också ändrar sina flyttmönster, om dom kan, för att bättre passa in temperaturen till sin egen livscykel.

Undrar om det finns en ornitologisk motsvarighet till gamla fina
Vi flytt´int?

This wicked little town

När jag åkte härifrån för 12 timmar sedan fanns det en stad här. Den var så där halvliten, och rätt skitig, och låg mellan två berg. Vid min återkomst är allt bara dimma. Staden är puts väck och jag ser mig om efter langoljärerna.

Det kallas för advektionsdimma enligt SMHI, och med sikt på bara några hundra meter är den tät eller mycket tät.

Den kan vara i flera dygn, vilket jag ser fram emot. Om allt annat också är suddigt och oskarpt märks det mindre att jag också är det.

Ska ta en bild imorgon i solljus, om det nu blir något av med solljuset.