4 september 2009

Who knows what we're missing



Det är svårt för mig att inbilla mig hur det skulle vara att vara blind. Jag kan binda för ögonen och stappla runt i något försök att jämföra, men vet att det verkligen inte är så det är. Hur det är vet jag inte, men att det inte är samma sak är självklart.

Jag vet inte heller om det inom synskadadegruppen är samma häftiga debatt som bland de hörselskadade när det gäller olika metoder att förminska/bota synskadan. Sannolikt inte, eftersom det inte finns en lika beprövad metod för blinda som cochleaimplantanten för döva.

Men nu visar forskare upp flera metoder för att ersätta synen. Engelska The Guardian skriver om ett sätt att använda tungan för att ta emot signaler från omgivningen. En kamera i ett par glasögon skickar signaler av området som den "ser" till tungan, som är mycket känslig för svaga elektriska impulser. Läs mer på företagets hemsida. Forskningen är ännu ett exempel på framsteg som orsakats av krigsrelaterade skador, där försvarsmakten har en fet plånbok för den här sortens forskning, den första engelsman som ska få prova är en soldat.

På en konferens i England, Human Computer Interaction Conference, har man också visat upp ett annat sätt att "se" sin omgivning. Idéen är liknande, små stötar ger dig en uppfattning om din omvärld, och med övning kan du lära dig känna igen signalerna och vad de visar.

Det är inget nytt forskningsområde, men kanske börjar nu kombinationen mycket datakraft i liten förpackning bli intressant för en hel mängd olika hjälpmedel/botemedel? Kvar finns frågan, vill man se vad man kanske annars missar eller ser man mer som blind?

Bloggarkiv