Tornadoes and trainwrecks

6 maj

Airlie beach. En liten fläck längs en lång kuststräcka i västra Queensland, Australien. En liten fläck med tusentals turister på hundratals segelbåtar längs dussinet långa bryggor. Och maneter. Jag räknade inte dom, men jag tror att det var rätt många.

Längs strandpromenaden finns nödstationer utplacerade, med en livboj och en flaska vinäger. På en tavla står det förklarat vad som händer när maneterna får kontakt, och vad man ska göra. Och precis som i många städer längs manetkusten har Airlie byggt en betonglagun, en stor gratisplaya med sand och havsvatten i stora pooler.
På gården på mitt motell går det curlews, en vadarfågel som har ett spöklikt läte. Dom rör sig mellan bungalowerna, både för skydd och för att det finns mat, ödlor, spindlar och skalbaggar, att hitta på husväggarna och i gräsmattan. När dom ser mig fryser dom, blickstilla, och försöker bli osynliga. När jag ligger i hängmattan är dom inte lika rädda, men jag ser dom aldrig nära nog eller länge nog för att kunna få någon bra bild.
I köpcentrumet intill motellet säljer man sprit i en drive in-butik, det finns ett postkontor som jag använder mig av betydligt oftare än drive in-spritbutiken och ett par olika matställen. Det finns också en stor matbutik och en väldigt liten matbutik, som säljer grönsaker och frukt, lokalodlade och obesprutade. Den lilla tant som arbetar där skrattar bara när jag ber om hjälp att välja den bästa ananasen. "Jag är från Sverige, där växer ingen ananas." förklarar jag. "Den här blir bra, den kan du äta imorgon." säger tanten och plockar upp ett precis lagom stort exemplar.

Airlie har ett välförtjänt partyrykte. Backpackers-seglarna handlar öl och sprit i plastflaskor och vin i plastpåsar och bär och kånkar ut på bryggorna för att stuva in det i lämplig segelbåt. När dom kommer i land är det fest på någon av barerna i stan, till långt in på morgonen. Jag möter några av festprissarna på väg hem när jag går morronpromenad, innan det blir för varmt att vara ute i solen. Längs en av strandpromenaderna ligger en marina, med en restaurang med stor engelsk frukost för en överkomlig summa, där kan jag sitta och gissa var dom olika båtarna ska segla. Ibland kommer det förbi någon grupp som pratar ett språk jag begriper, jag tjuvlyssnar och ler ner i min dagstidning. Om dom inte pratar om vilken "fet" fest dom ska ha, så pratar dom om den "feta" festen dom just varit på.
Jag erkänner att jag känner mig som den tant jag sannolikt också är, men om det gör att jag kan slippa både solbrännan och bakfyllan som väntar dom så är det helt ok med mig.

Swimming in your oceans / Crash test dummies / God shuffled his feet