I Queensland firar man inte längre första maj i maj. Labour Day flyttades 2013 till oktober. Så jag får inte se några parader, lyssna på tal eller se röda fanor flyga. Däremot får jag fundera på arbetets betydelse, och att jag nu inte ska jobba på fyra månader oroar mig. Vad ska jag göra med min tid? När var jag senast ledig i fyra månader? 1990-talet?
Jag tänker på jobbet hemma en del. Hur kollegerna har det, om jag glömt göra nåt viktigt. Samtidigt inser jag att jag inte kan ändra på det, nu. Tänker på hur jag ska tacka dom, för att dom tar hand om allt när jag bara går runt och äter glass och tittar på fjärilar och färgglada fåglar. Planerna blir allt mer avancerade och fantastiska.
Det finns hemlösa här i Cairns. Nu är det dessutom vinter här. Det regnar igen, varför packade jag inte ner en regnponcho? På väg till butiken för att rätta till mitt misstag går jag förbi ett buskage. Det är tydligt att någon bor där. Det ligger tomflaskor och påsar runt en nertrampad gräsyta, grenar är avbrutna. I parken vid havet har jag sett att det sitter små grupper av män, jag inbillar mig att någon av dom bor här. Är tiden på bänken i parken vid havet deras kaffepaus, där dom pratar om sin dag, ventilerar frustration och får idéer? Skulle dom ha något emot om jag slog mig ner, om jobbabstinensen blir för stor?
Working man blues / Merle Haggard / A Portrait of Merle Haggard
Inlägg
