11 januari 2014

In the air the questions hang

11 augusti

Läsare från 126 länder klickar regelbundet in sig på Matangi Tongas hemsida. Snittbesöksiffran ligger på 20.000 per dag, när kungen dog fick man 90.000 unika besökare. Det är en källa för nyheter om Tonga på nätet, en av få oberoende, helt annonsfinansierad. I ett litet trähus i en av villaförorterna sitter fyra journalister och publicerar texter och kollar källor.

Tonga har en hög nivå av läskunnighet, men ingen tradition av att läsa, berättar Pesi Fonua. Jag har reagerat på det själv, när jag strosar runt i huvudstan eller längs strandpromenaden ser jag bara besökare läsa böcker. Inte en enda dag lägger jag märke till någon Tongan som läser en bok. Men Pesi Fonua ville ändra på det, och startade 1986 ett förlag. Under nästan 20 år gav man ut böcker och en tidskrift, Eva magazine, men 2003 ändrades konsitutionen i Tonga. Helt plötsligt kunde man åtalas för förtal bara för att någon tagit illa upp, och det fanns många, särskilt i landets kungafamilj och i adelsfamiljerna, som var lättstötta.

Pesi har själv fått känna på den orättvisa maktbalansen som Tongas adelsfamiljer utövar. Som ägare och utgivare av en oberoende lokal tidning, som tryckt kritiska historier om hur adelsmän betett sig i parlamentet, har han blivit stämd och tvingats spendera miljoner på försvarskostnader. Men han är hoppfull om framtiden:

"Folk börjar förstå vad fri press betyder, framtiden för journalistiken på Tonga är ljus." Men han tror samtidigt att det kommer ta lång tid.

Det känns lite bakvänt. Tonga har haft yttrande- och pressfrihet i konstitutionen sedan 1875, men efter terroristattackerna i USA 2001 ändrades lagarna. "På 80-talet, när vi hade pressfrihet, då brydde sig ingen om det. Men nu har vi till och med ett radio-program där vi varje vecka kan diskutera media och publicistik."
Jag vet inte själv vad som skrivs eller publiceras här. Till skillnad från Fiji, där jag kunde läsa dom lokala tidningarna som publicerade på engelska, skriver man på tonganska. TVn ser jag ibland, men jag ser fram emot mitt besök hos TV-stationen, för att få fråga hur dom ser på situationen för media.

Free life / Dan Wilson / Free life

Bloggarkiv