14 mars 2009

Det är väl vackert väder ovanför molnen

Vad vill du med din blogg?, sa en vän.
Jag blev lite ställd. Vadå vill? Måste man alltid vilja nåt med allt man gör? Och det har jag ju sagt, jag skriver för att det är roligt. Och svårt. Mest svårt.

Men sedan tänkte jag lite. Är det egot, utfläkningen, den offentliga uppvisningen av det privata livet för att bli sedd? Är det folkbildningsidealet, låt mig berätta vad jag vet, servicetanken? Är det oväsentligt om någon läser detta? Och vad har jag för ansvar för att det inte ska vara slöseri med den personens tid?

Kanske handlar det om att bli en del av en historik. Om att skapa något som beskriver min nutid, vår samtid, kulturen och omvärlden som den ser ut här och nu. Andra gör det bättre, med litteratur, konst, musik. Där är jag inte.

Jag håller mitt lilla liv emellan händerna
Nu har jag lust att ta ett kliv å sätta nåt spår innan jag går
Kom med å gör en liten stund som ska va kvar i hundra tusen år

Tack, Jakob Hellman.

The worst crime is faking it

-Jag har slutat bry mig, sa jag till en vän.
-Du? Det låter otroligt?!, sa vännen.

När jag hade förklarat lite mer, fast inte allt, så verkade vännen förstå.
-Du menar att du blivit ekonomisk? Investering och avkastning ska stämma, helt enkelt, undrade vännen.

I dessa kristider kändes det som en bra liknelse. Men för att fortsätta i samma anda, vad händer när den förväntade avkastningen blir något annat, mycket sämre? Då är det bra att man inte bryr sig, kan jag säga. Vatten på en gås, som en liten skalbagge med pansar, slime utan motstånd eller behov av former, ogräs med resistens mot alla gifter.

Sedan gäller det att också tydligt visa att man inte bryr sig, så inte folk får uppfattningen att man på något sätt är seriös, engagerad eller tänker bidra. Där har jag en bit kvar. Men tro mig, snart kommer ingen att bli förvånad av min brist på brydd.

Bloggarkiv