God loves a madman

4 juni

På flygplatsen i Raratonga sitter runt 40 personer. Två flyg ska avgå mer eller mindre samtidigt. Det första planet ska åka till Aitutaki, en ljuvlig atollö med lyxhotell, dykcenter, äventyr och skönhet. Jag är bokad på plan nummer två, till Mangaia, den sydligaste Cookön och en av områdets geologiskt äldsta. Avgång nummer ett ropas upp och precis exakt varenda turist kliver upp och kliver ombord till Aitutaki. På mitt plan till Mangaia är jag den enda som inte hör dit.
Jag blir mött av Jan som ska vara min värd i en vecka. "Min kyl är sönder och vattentanken har spruckit." Det låter inte så bra, tänker jag men ler ändå. Jan är svensk, har bott på Mangaia sedan 70-talet, och driver nu en bungalow på ön.

Rough, eller Ruff, har bestämt sig för att han vill bo med Jan och han har sitt hem på anläggningen. Han adopterar alla gäster och följer med runt området. Nu är han gammal, sjuk och har ont, men det finns inga veterinärer på Mangaia och att flyga hunden till Raratonga, nä sånt gör man bara inte. Jan tänker låta honom självdö, men jag anar att det kommer att bli en långsam och plågsam död.

Jan är en karaktär. Han har byggt alla hus på egen hand, egen konstruktion och hans egna tankar kring vad som ska finnas. Vi pratar om Sverige, han vill veta vad som hänt och hur det är. Jag ljuger och fantiserar fritt.