Jag klarade mig genom tullen utan att vare sig jag eller bagaget blev genomsökt. Jag hade kryssat i "Ja" på i stort sett alla frågor på inresedeklarationen. Det var tydligen också fel. (Ni som sett tv-programmet om dom galna tullarna vet vad jag menar).
Cairns är varmt, redan klockan 6 på morgonen när jag kommer ut från flygplatsens terminal. Det börjar regna när jag blir avsläppt vid Ryan´s rest där jag ska bo. Ingen personal är på plats. Jag har inget telefonnummer. Även om jag hade det skulle jag inte kunna ringa.
Det här med att lämna mobilen hemma kanske inte var så genomtänkt.
Australien är spelplanen för min förändring, från stressad svensk till globetrotter. Här ska jag, under civiliserade former, lära mig vara utomlands igen. Att ha med mobiltelefon hade försvårat förvandlingen, tänkte jag. Att ha med sig en dyr iPhone till stränder, tält i regnskog och kulturer där man lånar saker av varandra, nä - det valde jag bort.
Men när jag står där på Terminus street, i regnet, hade en telefon varit rätt användbar. Nu löste jag det ändå. Såklart. Att låta sig stoppas av en så enkel sak som en låst grind hade inte bådat gott för resten av resan. I grannhusets carport stod en bil med Ryan´s rest-logga, så jag ringde på där och frågade om dom kanske kunde släppa in mig. Så innan väskan och jag var genomblöta stod jag i mitt rum.
Det enda jag ville göra var att gå och lägga mig, och kanske aldrig kliva upp igen. Bra början? Ja kanske. För vad jag känner mest, egentligen mer än tröttheten av att vända på dygnet, är en stor glädje över att jag börjat, att jag är här, i Cairns. Bring on the kangaroos!
Across the universe / Beatles / Let it be
Inlägg
