Landar i Nadi, turisternas huvudstad i Fiji. Nadi, uttalas Nandi, är en liten dammig stad som erbjuder någon natts vila för resenärerna innan dom drar vidare till ett intressantare ställe. Jag väntar på flygplatsen på en buss som ska ta mig till Uprising, ett kombinerat backpacker/bungalow-ställe på sydkusten, där jag sedan kan ta en lokalbuss till mitt egentliga mål. Bussen ska stanna vid avgångshallen, jag har fått köpa en biljett och packar om handbagaget. Någon minut efter utsatt tid kommer bussen in, jag hittar en plats långt fram, vid fönstret. Solen går ner innan vi passerat Nadis sista förort, och resan blir ett mystiskt sudd av ljus långt bort och nära.
Efter ett par hållplatser flyttar jag fram, till platsen som blivit ledig precis bakom föraren. Då kan jag i alla fall spionera fram över vägen, i lyktornas sken. Jag är enda icke-Fijianen på bussen, och alla ger mig mycket utrymme och en hel del leenden. När klockan blivit 21 byts konduktören ut, och en ung tjej kliver på istället för den äldre man som varit med sedan flygplatsen. Hon laddar raskt in en DVD med mycket våldsamt innehåll och trycker play. Videoskärmen är liten, längst fram i busssen, men ljudet sänds ut i alla högtalare i hela bussen. Hmm...
Har du gått från vägen?! Nattportiern verkar helt chockad av att jag knatat med min ryggsäck från vägskälet. Jaa... säger jag, oklar över vad som egentligen skulle varit så konstigt med det. Jag hade ju lagt pannlampan i handbagaget och kunde sätta på den direkt när jag klivit av bussen? Jag får i alla fall ett säng i ett rum, en porter tar med sig min väska bort till backpacker-huset, jag hälsar på de som är vakna, borstar tänderna och tippar omkull i underslafen i våningssängen i sovsalen. Pass och plånbok tar jag med mig i sängen, grannar i sovsalar kan man aldrig då noga veta med. Det luktar och låter hav och vind utomhus, dörren till badrummet knarrar.
Tell me something good / Maceo Parker / Funkoverload
Inlägg
