14 februari 2009

I used to believe in forever . . . but forever was too good to be true.

I min bokhylla står "The Pooh Perplex" av Frederick C Crewe:
Winnie-the Pooh is, as practically everyone knows, one of the greatest books ever written, but it is also one of the most controversial. Nobody can quite agree as to what it really means.
En superrolig litteraturvetenskaplig parodi med essäer som " A la recherche du Pooh perdu" av Woodbine Meadowlark. (För och efternamn är båda berömda kapplöpningsbanor i USA)

Där står också "Tao enligt Puh", som jag nog egentligen mest sparat undan alla bokhyllerensningar för att det var en gåva från en vän och har en oändligt söt inskription för försättsbladet från honom, och som också handlar om uttolkningen av Puhs innebörd. Kanske inte lika parodisk men i stycken lika underhållande.

Kanske blir då det här en lämplig uppföljning.

I've gathered some materials detailing the symptoms of substance abuse, which I thought we might go over together. Preoccupation with drug: spending a lot of time getting, using, and recovering from the substance. Does that sound like you, Pooh? Is it not true that you are very preoccupied with honey?

Baby, you said I was too whipped!

Kärlekens högtid gör mig lite melankolisk. Undrar varför det är pengarna som avgör storleken på kärleken. Läser Mymlans blogg som bara gör mig ledsen. Undrar varför det är så svårt att visa förtröstan och förtroende utan att åka på en propp.

Dr Phil, som jag för övrigt inte alls fattar grejen med, har i alla fall sagt en grej som jag funderat vidare kring. När man ger sig in i en relation ska man inte investera mer av sig själv än man har råd att förlora. Eftersom det är lite samma princip jag har kring lån till kompisar (låna inte ut något du inte klarar av att leva utan) så fortsatte jag att tänka kring det han påstod.

Jag tror det stämmer. Jag tror att man, för att överleva en värld där människor i allt högre utsträckning inte är trogna, monogama eller stabila i sina mellanmänskliga relationer, ska hålla igen lite. Annars kan man ju aldrig ta chansen/risken.

Bloggarkiv