16 mars 2011

Mercy, what god gave a girl


Foto: NASA - planeten Venus
Ideal ändras. Från en liten kort knubbig Venus från Willendorff till en armlös knäknyckande Venus de Milo till en Victoria Beckham som beskrivs som en vandrande pinne till dagens trend att visa upp "verkliga kvinnor" som både Lindex, L´Oreal och Veckorevyn försökt sig på.
Men varför ska vi ägna energi åt utseendet, att klassificera, i detalj analysera, kategorisera men framför allt kommentera utseendet hos oss själva och andra? Och om vi ska det, ska vi då inte göra det rätt?
Den nya, verkliga, kvinnan som just nu omnämns i brittisk media är ingen verklighet överhuvudtaget. Det skriver Cathy Relf i The Guardian. Relf har också en blog, med vardagsbetraktelser om moderna Storbritannien, med lätt ton av stora världen. I krönikan i the Guardian plockar hon isär påståendet att modedesigners nu gör kläder för "verkliga kvinnor". En av hennes poänger är att när man nu kommit fram till en definition av en riktig kvinna, så är den fortfarande baserad på utseende. Hon får kanske äntligen vara större än storlek 36, men det är fortfarande på utseendet hon identifieras. Män, däremot, definieras av vad dom gör, eller inte gör, menar Relf, och är, helt oberoende av utseendet, verkliga och äkta.

Forskare vid Ohio state university håller sig till samma tema men väljer en vetenskaplig metod för att granska vår upptagenhet vid utseende. Frågan dom ville svara på var varför vi köper och läser tidningar med övervägande smala personer på bilderna, trots att det ofta får oss som läsare att må sämre och känna oss mindre värda.
Försöket visar att om tidningen, eller tv-programmet, visar upp bilder på smala modeller samtidigt som man presenterar en teoretisk möjlighet att läsaren/tittaren kan se likadan ut, då läser vi texten, ser på programmet. Annars undviker vi bilderna, som en reaktion på att dom får oss att tycka sämre om oss själva. Det här gäller bara om man är missnöjd med sitt utseende, är man nöjd så läser man eller läser inte helt oberoende av om modellerna är smala eller inte.

En annan skillnad mellan de som är missnöjda med sig själva och de som är nöjda, är att missnöjda oftare har fördomar mot andra. Det är University of California som studerat sambandet mellan hur du mår med dig själv och hur du ser på andra. Ju mer du ogillar dig själv, ju mer kritisk är du till andra.

Om vi kunde vara mer nöjda med oss själva kanske vårt sociala liv blir enklare och mindre konfliktfyllt. Och nästa gång du vill kritisera någon, börja med att fråga om du kanske är mest missnöjd med dig själv.

Bloggarkiv