Nu lämnar jag Nguna och damerna i Nakie womens club. Det har varit en riktigt bra inledning på resan. Australien, som skulle blivit övergången från hemma till borta, blev mest en stor frustration. Här i byn har jag visserligen också sett en del tokigheter, gillar till exempel inte hur byborna behandlar sina grisar, men när jag sagt något har vi haft bra samtal och i slutändan har jag känt att jag lärt mig mer men också att den jag pratat med fått någon ny tanke. Men framför allt är det tempot, ljuden, dofterna, ljuset, färgerna som gjort att jag nu faktiskt känner att jag är HÄR.
Nu drar jag vidare till nästa ö.
Stronger than dirt / Tom McRae / Just like blood