There are so many things I can do

22 maj

Evelyn håller koll på mig. Hon kommer med sin mamma som ska väva mattor till marknaden, och Evelyn sätter sig med mig på verandan. Jag försöker underhålla henne, visar alla trick jag kan. Hon är både livrädd och nyfiken på samma gång, som bara en treåring kan vara.

Evelyn skrattar åt mig, när hennes mamma översätter när jag säger att jag vill lära mig göra mattor av pandanuspalmblad. Själv är jag fullkomligt övertygad om att jag skulle kunna lära mig väva mattor, för hur svårt kan det vara? Palmbladen (Nakie kallar man pandanusväxten här på ön) har torkats i uteköket innan dom rullats ihop och nu ska dom delas i två någorlunda lika breda remsor.

Hon gör det så snabbt att jag får ta nästan 30 bilder innan jag kan få en närbild där rörelsen är skarp. Kniven i ena handen, palmbladet i andra, måtta, snitta, släppa på backen, ta nästa. Okej, just det här momentet kommer jag nog inte lära mig innan jag åker på fredag. Men vävningen, det kan väl inte vara så svårt?

Det är inte svårt, det tar bara tid. Och priset för en matta, som damerna gör, är lågt med tanke på tiden det tar att göra den. Men tid här, och tid hemma i Sverige, är inte samma sak. Här är inte alternativet att gå till ett jobb med lön. Här är alternativet att sopa, att hämta frukt och grönt från den lilla åkern man röjt i djungeln, att tvätta eller något annat hushållsgöromål som behöver tas om hand. Och dom får du absolut inte betalt för. Så vill man ha pengar, för att kunna betala skolans uniformer, ta sig till fastlandet för att köpa något på marknaden eller hälsa på någon familjemedlem, så är det mattor, korgar och solfjädrar som gäller.
Tiden man lägger på att väva i kvinnoföreningen blir pengar till föreningen. Det har gjort att man kunnat bygga huset jag bor i, att man kunnat skicka två personer på utbildning för att lära sig använda en bärbar dator, att man snart kan köpa en solcell så att man kan ha ström i sitt hus.

Vid middagen pratar vi om kvinnoföreningen, om pengar, mål och metoder. Jag försöker entusiasmera tanterna att testa andra produkter än mattor, kanske sådana med lite större marginal. Till exempel växer det kakao, vilt, i djungeln. Barnen brukar plocka kakaobönorna och äta, råa och ojästa. Jag kan tänka mig att turister i Port Vila skulle vara mer intresserade av bönorna än av en matta, och råvaran är enklare och mindre tidskrävande att komma åt, tar mindre plats att förvara och transportera och borde kunna ge ett högre pris per arbetad timme. Ordförande Leiwia blir intresserad, men när jag berättar vad priset är för kakaobönor i Sverige tror hon mig inte.

C´mon people / Richard Ashcroft / Alone with everybody