13 augusti
Jag lyssnar på Tongas inhyrda riksåklagare.
Han beskriver ett Tonga som kanske inte alltid gör allt på samma sätt som andra länder, och han utlämnar helt alla kommentarer om hur kungamakten påverkar möjligheterna att skapa äkta demokrati och hur det ekonomiska välståndet fördelas. Men Neil Adsett ser ett framtida Tonga som klarar sig bra.
I publiken sitter två tonganska riksdagsledamöter, kanske även adelsmän. När det är dags att ställa frågor hoppar en amerikansk peace corps kille raskt in med en fråga om den nya konstitutionen som Adsett är med och skriver men resten av publiken sitter helt passiva. Jag fattar inte, tycker själv att Adsett sa en del saker som borde kommenteras. Men sen blir det tydligt, de som varit länge i Tonga vet att det är upp till dessa högstatustonganer att ta till ordet först. Så man väntar. Den ena av dem börjar prata, säger att Adsett inte fattat något, att föreläsningen var meningslös och att han väntat sig mer kompetent analys av en så utbildad man.
Jag får bita mig själv i läppen för att inte skratta högt. Så det är så här det är, att tro att man kan allt och förtjänar allt. Jag ser inte riktigt samma lysande framtid för Tonga som Neil Adsett...
På vägen hem får jag sällskap av en dam som jobbar på den ideella slöjdföreningen i stan, som säljer jättefina souvenirer och hennes man som jobbar på världsbanken. Vi cyklar längs vägarna som följer havet tills vi når deras kvarter, sen far jag vidare på egen hand. Ett kvarter från mitt boende kommer två arga hundar fram mot mig men jag kanaliserar Cesar Milan och klarar mig förbi dom utan någon incident.
The future´s so bright I´ve gotta wear shades / Status Quo / Don´t stop
Inlägg
