6 juni
Jag och Jan firar nationaldagen med att samla in vild passionsfrukt. Vi skakar ner en papaya för att dryga ut festen. Jan kom till Cooköarna på 70-talet, under en världsomsegling tillsammans med en annan Göteborgare. Med färska studier från Chalmers i bagaget fick båda jobb som lärare på Mangaia och raskt även lokala flickvänner som sen blev fruar. Kompisen flyttade hem till Sverige men Jan är tillbaks på Mangaia efter utflykter till Nya Zeeland och huvudön i Cooköarna, Raratonga. Beslutet att bygga bungalows på ön var ett försök att ge något tillbaka till ön. Arbetstillfällen till byn, möjlighet till intäkter genom försäljning och aktiviteter som erbjuds turisterna. Men när jag dyker upp är jag den andra gästen, sen årsskiftet.
-Ibland tänker jag att jag ska stänga ner allt, lägga ner. Men så försöker vi ändå. Jan verkar vara envis och nostalgisk på samma gång, en livsfarlig kombination för ens plånbok.
Jan tar chansen att fråga ut mig om hur dagens Sverige fungerar. -Vad kostar det att ha en bil? Hur är det i skolan? Vad vill politikerna? Jag glömmer bort vad Stefan Löfven heter, men kan svara på nästan alla andra frågor. Jan får fortfarande röstkort och valsedlar på posten varje gång det är val i Sverige och brukar se till att rösta. Han har ju fortfarande svensk pension och är svensk medborgare, men även Nya Zeeländsk medborgare, och har permanent uppehållstillstånd i Cooköarna. Medborgare kan han inte bli, det är förbehållet dom som är födda på ön av föräldrar som är födda på ön osv...
På kvällen, innan middag, går jag ut till klippkanten och beundrar solnedgången. Rough hänger med mig, som han gör överallt, och vi pratar om att hitta hem. Ja, jag pratar väl något mer än vad han gör.
Luffaren / Fred Åkerström /Guldkorn
Inlägg
