Skogspromenad

Med snö upp till låren, ordentligt påbylsad som en michelingubbe, med snölås runt kängorna och vantarna instoppade i jackan gick jag genom skogen. Månen lyste nästan full och reflekterades i snön till ett neonkallt blått ljus som gjorde vägen enkel. Pudersnön snurrade runt mina fötter, och var det där inte något i skogsbrynet? Det rasslade i grenarna, som om någon rörde sig inne bland träden. Ute på ängen var det utsikten som fick mig att stanna - kyrkan, universitetet, Södra berget och Sidsjön låg där på andra sidan, ljusen från husen som glittrade i månljuset, lyktor från någon bil som letade sig ner längs bergssidan. Det blåste till, en rönn släppte sin last av snö på mig, det var dags att gå vidare.

Why do things I love always burn?

Vi är alla unika. Det är tesen bakom Burning Man-projektet. Varje år, i skiftet mellan augusti och september samlas tiotusentals människor i Nevadas öken för att tända eld på en gubbe.

En del i projektet som jag verkligen gillar är att man, efter varje års samling, ser till att renstäda öknen på ALLT som besökarna lämnat efter sig. Varje kvadratmeter gås igenom, varje kapsyl och förrymd boafjäder plockas upp. Med 50 000 besökare är det en tuff utmaning.

Sedan dom startade 1986 har evenemanget "vuxit upp" en smula. Fler regler, fler arrangörer är en naturlig följd av fler besökare. Som ett sant fritt kollektiv har Burning Man också tillägget - om du inte gillar våra regler kan du starta ditt eget evenemang.

Rätt så.