Life just can't get no better than this

13 juni

Det är inte klokt. Jag vet att jag kan bli överdrivet naturromantisk, och Sverige har ett par tusen underbara vyer, som jag sett - finns säkert lika många till som jag inte sett - men att flyga in till Tahiti är fullkomligt förstummande. Utsikten från flygplansfönstret är obeskrivlig, men om du tänker dig en dramatisk paradisö med juvelgröna skogar, vattenfall, kritvita stränder och lysande blått hav runt, så är du nära.

Luften är varm, inte ljummen, fast det är kväll är den trög som sirap att röra sig igenom. Jag går ner från mitt pensionat för att hitta lite mat på franska supermarchén och blir nästan påkörd, igen! Här kör man nämligen på höger sida, vilket efter ett par veckor med vänstertrafik blir en ny farlighet att hantera. Hunden i grannhuset skäller på mig, men jag går runt och har hjärnan fullt av vackerhet, som världens skönaste jazzimprovisation spelande i huvudet, och hundens skall blir bara synkoper i musiken. Föraren ser på mig att jag är ny i stan, han skrattar, jag skrattar, sen rör vi oss vidare i sirapen.

Jag pratar med mina pensionatsgrannar. Det är en kvinna som är här som missionär, och en kvinna som reser med sin älskare. Gissa vilken som var från USA och vilken som var från Frankrike. (Inga priser för rätt svar, det är för uppenbart.) -Nä, jag tror inte på Gud, ingen gud faktiskt. -Ja, jag reser ensam, och nä, det känns inte särskilt svårt eller jobbigt. I oss själva ser vi varandra, och framförallt ser vi hur vi skiljer oss åt. Och det är helt ok.

Beautiful day /Mary J Blige / No more drama