7 april 2009

I can´t see you now, but I still know you´re here


Be here with me, let me hear you breathing, feel your heart beating
I remember back when we were younger, it filled me up like water
it´s different now but stronger


I filmen Eternal sunshine of the spotless mind kan man välja att radera vissa minnen. Teorierna bakom filmens något osannolika berättelse har nu visat sig vara inte så osannolika enligt en artikel i NYTimes.

Det finns ett enzym i hjärnan som hjälper cellerna att koppla ihop sig, och det är genom att hjärnans celler kopplar ihop sig som den kan fungera. Genom att spruta in ett ämne, som forskarna gulligt nog kallat ZIP, i området där minnet bor, hippocampus, kan man lura enzymet att sluta koppla och då blir cellerna bara celler igen, istället för tex minnen.

Kan det vara ett nytt sätt att hantera sorg på? Du raderar ut att du ens känt till någon du nu saknar. Det ska enligt artikeln gå att använda för att få missbrukare att glömma ruset, att få olycksoffer att glömma traumat men kanske också för att glömma något man gjort, vilket öppnar en spännande moralisk pandoras ask.

Om vi kan välja vad vi ska glömma och komma ihåg, blir vi sämre eller bättre människor om vi väljer bort det som gör ont?

Blow this candle out - quiet
Operator, no one there to listen
Like it never happened
Never existed

Glen Phillips, Blind sight

Bloggarkiv