Jag är lite trött. Jag har haft en lång varm dag.
Men bra.
Skördat första jordgubbarna från Kent-plantorna. Inte dom godaste, men OK.
Fått middag hos syrran, flygande jakob, med barn som bara inte kunde vara inne.
Flugit brandflyg, i tjänsten, vilket var intressant. Dom kunde rapportera in en brand efter ett åskväder, vi såg brandbilarna komma - som små leksaksbilar på marken tusen meter under oss.
Skvallrat med Micki. Som alltid väl använd tid.
Vattnat lite på kolonilott och pallkrageodling.
Har inte nåt att säga, egentligen. Så det får räcka nu.
30 juni 2009
Welcome home to my broken promise land
Alltså. Hur djävla illa får det bli?
Jag skrev i maj om läkare som utan medicinska orsaker opererade bort livmodern ur kvinnor som diagnostiserats med cancer.
Nu skriver the Guardian om att hälften av alla kvinnor som drabbats av äggstockscancer inte ens får en diagnos inom sex månader!
"We're worried that women are losing their lives who might otherwise have survived. Delays in diagnosis can never be good news,"
Det är alltså ett halvt år, oändligt lång tid för en sjukdom som efter att ha spridit sig i sex månader är dödlig i 75% av fallen! Om diagnosen hade kommit i ett tidigt stadium ökar chansen för överlevnad med över 50%, kanske så mycket som 70%!
Äggstockscancer är svårt att diagnostisera på frihand, symptomen är diffusa, kan misstas med ett stort antal andra bukrelaterade sjukdomar. Man kan söka efter vissa cancerpåvisande antigener, men det finns inget enkelt test som visar att man har äggstockscancer. Istället måste man lita till att läkaren känner igen de diffusa symptomen och beställer en ultraljudsundersökning.
Problemet var ju då bara att läkarna inte känner igen symptomen. Moment 22, någon?
Jag skrev i maj om läkare som utan medicinska orsaker opererade bort livmodern ur kvinnor som diagnostiserats med cancer.
Nu skriver the Guardian om att hälften av alla kvinnor som drabbats av äggstockscancer inte ens får en diagnos inom sex månader!
"We're worried that women are losing their lives who might otherwise have survived. Delays in diagnosis can never be good news,"
Det är alltså ett halvt år, oändligt lång tid för en sjukdom som efter att ha spridit sig i sex månader är dödlig i 75% av fallen! Om diagnosen hade kommit i ett tidigt stadium ökar chansen för överlevnad med över 50%, kanske så mycket som 70%!
Äggstockscancer är svårt att diagnostisera på frihand, symptomen är diffusa, kan misstas med ett stort antal andra bukrelaterade sjukdomar. Man kan söka efter vissa cancerpåvisande antigener, men det finns inget enkelt test som visar att man har äggstockscancer. Istället måste man lita till att läkaren känner igen de diffusa symptomen och beställer en ultraljudsundersökning.
Problemet var ju då bara att läkarna inte känner igen symptomen. Moment 22, någon?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
