Vet du var du hör hemma?

Doktor Hugo Spiers har forskat på lokalsinnet. Är det ett "sinne" i den klassiska bemärkelsen eller är det övriga sinnens sätt att i samarbete se till att du tar dig dit du behöver vara?

Forskningen presenterades i höstas i Liverpool, under Brittiska samfundet för forsknings, BAs, Festival of Science och här kan du lyssna på när Hugo förklarar mer om fynden.

In 2000, University College London scientists discovered that an area of the brain called the hippocampus changes size in taxi drivers. This change was found to be directly linked to how long they spent working as a taxi driver. The hippocampus is known to be crucial for navigation, but how it works and when it is used remains a mystery.

Kortfattat kan man säga att Hippocampus, en del av hjärnan som sitter mitt i - på båda hjärnhalvorna- och som har som uppgift att minnas åt oss, blir förstorad hos taxiförare i London. Genom att scanna taxiförares/försökspersoners hjärnor när dom körde bil genom Londons gator i en datasimulering kunde Spiers se på vilket sätt hippocampus agerade när förarna ställdes inför val och beslut. Så deras idoga studerande löste deras behov av att kunna göra vägval.

Men för oss andra? Vi som inte hårdpluggat vägnät och kartor? Hur hittar vi? Ja, enligt Spiers gör vi som myrorna i Sahara, bara sämre. Där finns en art myror som kan vandra kilometervis i sanden för att hitta mat, och sedan, oavsett hur de gått ut, gå raka vägen hem igen. Alltså inga doftspår som andra myror. Dom gör det genom att lägga ihop information från celler som mäter steglängd, stegantal och kroppens relation i förhållande till solens sken. Och så gör vi också. Fast sämre, alltså. (Man tog reda på hur myrorna gjorde genom att när dom var som längst bort från boet antingen sätta styltor på deras ben - det ser du på bilden - eller klippa av benen så dom blev kortare.)

Att vara vilse har sin charm, men det är skönt att veta att cellerna i skallen gör sitt bästa för att hjälpa dig hem igen.

Varför jag INTE är på Facebook

Georgina Hobbs-Meyer skriver i The Guardian om hur hennes mans förhållande med en annan via Facebook fick deras äktenskap att ta slut:

...wasn't there a time when communication, on the whole, was romantic? Painfully slow, granted, but perhaps a chance to reflect is what we need. Where once it was smoke signals across the American plains, homing pigeons over chimney tops or calling cards plucked from silver trays, we now have the puerile, typically misspelt, Facebook status update.

Nu är inte det MITT skäl, att jag är rädd att det tar död på förhållanden. Nä, jag är bara benhårt mot en "tjänst" som kräver total äganderätt till allt du publicerar.

Vårens kulturinsats(er?)

I något slags försök att både förbättra min egen person OCH gynna det hårt kämpande kulturlivet i Sundsvall i synnerhet och Sverige i allmänhet tänker jag ägna en stor del av våren åt att gå på "grejer". Musik, teater, föreläsningar, you name it - I´m going!

En liten lista:
Frantic Sunday och Tvivelfront på Pipeline, redan avklarade, med stor glädje över att stuprörsbrallan fortfarande lever gott i indiepopvärlden.

Nästa blir Håkan Hellström, på Stadshuset som är en sjukt snygg lokal men som har en ljudbild som får även garvade ljudtekniker att gråta.

Sen en Stockholmsutflykt till Stadsteatern för vårens Unga Klara föreställning Monsterkabinettet av grymt duktiga Malin Axelsson. "Hur förbannad och våldsam kan en kvinna vara utan att bli monsterförklarad?" Måste ju passa mig perfekt! ;-)

Kleerup ska spela i stan, har inte riktigt fallit för hans musik än, men jag gillar hans blogg och det kan räcka som skäl.

Sen blir det lite rock n´roll när kanadensiska scenexplosionen Danko Jones kommer till stan.

Nästa scenupplevelse blir också det Stadsteatern i Stockholm, med De tre musketörerna.. "ett sexigt pojkäventyr om fyra ganska läckra killar (nåja...) i tajta läderbrallor som alltid, alltid håller ihop." Anar att smilbanden får träningsvärk efter den kvällen!

Och så slänger jag mig raskt till andra änden på skalan: Anders Ekborg och storband. Måste ju känna på det där medelålders - snart är jag där!

Kultureliten samlas på lunchteater, sägs det, så naturligtvis blir det även en sådan denna vår. Kalle Westerdahl med sin egen "Man i djungeln"

Och samma vecka: P3-folkets favorit i fjol, själv är jag för präglad på Jakob Hellman för att riktigt kunna se Markus storhet, men återigen - variation är ett krav denna vår. Markus Krunegård

Hinner inte hem i tid till Salem i april, synd - han är värd att se live, men är nog hemma då Melody Club kommer till stan. Gillar deras nya "Girls don´t always wanna have fun".

Maj får bli finalen på Stadsteatern med "Stor och Liten" -”Allt är mycket enkelt: Ingenting stämmer. Tiden går, men inte som den skall" och Jonas Karlssons "Mellanrum" som inte haft premiär än men som jag, eftersom jag gillade del ett i denna pjässerie, ser fram emot.

Eftersom våren tar lite längre tid på sig här i Norrland blir det tid för lite mer pop, då "soulpunkarna" (vad fan nu det är) Florence Valentin ska pusha sin nya platta på en spelning i stan. Är lite sugen på en sångare som hyllar småstadsturnén och säger "att åka runt i Sverige är kul. "

Hur kallt kan det bli?

Har börjat ledsna på att frysa den här vintern. Visst, kallgrader gör att snön ligger kvar längre och det gillar jag ju, men jag känner av alla dagars skrapning av bilrutor - liten tyskimporterad bil utan motor- och kupévärmare- och skulle vara nöjd med bara någon minusgrad, inte nära -20 som det var idag.

Allt möjligt kan fara illa av att frysa. Vågar, jäst, vattenledningar, Koi-fiskar och mjölkkor är bara några exempel. En bra genomgång om vad som händer med våra kroppar i kyla finns på Riksföreningen Traumas hemsida. "Förfrysningen debuterar ofta med stickande lokal smärta som sedan övergår till smärtfrihet, huden blir fläckvis vit och styv. Om skadan lämnas obehandlad hårdnar huden, is bildas i vävnaderna och kylskadan blir djup. "

Det är inte ens ett bra sätt att döda sängkvalster, menar ett läkemedelsföretag.

Att frysa hela tiden kan också vara ett tecken på att man är sjuk, som Aftonbladet så snällt upplyser oss om... "Anneli satt med dunjacka och tyckte alla var galna som gick i t-shirt på jobbet."

Anna Sjögren har skrivit en text på Utsidan om kylans risker, som bara gör mig ännu mer övertygad om att mänskligheten borde hållit sig i Afrika, istället för att vandra norrut.

Jag själv får väl stå ut, använda tipsen, slå in mig i ull och fylla mig med te, i väntan på den där våren.