23 juni 2009

When you´re empty there´s so much space for them



Jag erkänner. Jag hatar mygg. Det är ett livslångt, djupt rotat hat som mitt förnuft inte klarar av att hantera. Mygg är säkert bra, mat till fisk och fågel, men det räcker inte för att jag ska tycka om dom, faktiskt inte ens för att jag ska kunna tåla dom. Mygg i min närhet dör, så är det bara.

Min avoghet mot mygg är i stort sett enbart sociologisk. Men mygg är en allvarlig hälsorisk i många delar av världen. Varje minut dör två barn på grund av malariarelaterade symptom. Och det ser ut som om problemet ökar, inte minskar.

I artikeln Why we mustn't let malaria defences crumble skriver New Scientist om risken att malariamygg i Kambodja blir resistenta mot den idag mest effektiva medicinen mot malaria. Redan idag krävs det två mediciner för att garantera framgångsrik behandling mot malaria, inte det lättaste att lösa i ett utvecklingsland.

Men det faktum att malarian inte är den enda sjukdom som myggor sprider, och att rikare länder nu också drabbas av tex denguefeber har också snabbat på forskningen kring hur man kan minska myggornas risker
NY Times skriver att forskare i Peru lyckats döda 98% av mygglarverna genom att skapa små, förgiftade rastplatser för myggmammorna. När myggorna landat på rastplatsen tog dom sedan med sig giftet till larverna, kort sagt så var det myggorna själva som spred giftet. Mycket effektivt.

Sedan kan man ha en lång debatt om det kloka i att utrota en insekt, men det finns ju myggarter som INTE sprider sjukdomar också. I brist på gift är det i alla fall handlflatan som gäller för mig.
Smack!

Bloggarkiv