På lördagarna har jag en större budget. Då går jag på den dyrare restaurangen, gör det lite onödigare inköpet. I Port vila bokar jag in mig på en teppanyakirestaurang på en av de dyrare all inclusive-hotellen. Här är tanken att kocken ska showa, slänga runt med stekspaden och kniven, swisha runt maten på stekhällen och spruta såser och soya från långt håll. Om du sett Cocktail så är det ungefär samma, fast med mat och inte sprit. Jag skriver en två sidor lång utvärdering av restaurangen till hotellchefen istället för den standardiserade enkät alla gäster får tillsammans med notan. Saknar jag mina statliga blanketter?
Jag tar taxi hem. Annars åker jag minibussbuss, Port vilas version av kollektivtrafik är ett nätverk av kringflytande minibussar som pendlar fram och åter mellan utkanterna och city. Du vinkar och den stannar, priset är fast inom stan och även till dom flesta områdena runtomkring. Som turist har du en stor fördel i att föraren i stort sett alltid anpassar sig efter var du ska, medan om du är niVan vet du vilka minibussar som kommer att köra åt ditt håll och som du kan försöka få åka med. Ska minibussen åt ett annat håll så stannar dom inte ens, om du inte är turist vill säga.
Första försöket att åka minibussbussen blev äventyrligt. Jag hade fått gratislift ner till city med en förare som hade släppt av några ankommande gäster på motellet. När jag åker hem med invinkad minibussbuss visar det sig att min beskrivning av motellets namn var lite för lik en butik rätt nära flygplatsen, 25 minuter bort. Jag tror att föraren ska åka och lämna någon i den delen av stan och blir väldigt förvånad när jag antas vilja kliva av. "hit ska jag inte!" Men någon adress hade jag inte, och så uppmärksam hade jag inte varit på vägen ner till city. Dessutom har jag bråttom. Jag ska bli hämtad och måste hem och packa. Till sist minns jag att det låg någon sportarena tvärs över vägen - och då, efter att jag åkt över i stort sett hela Port vila, blir jag avsläppt vid motellet igen. Det blev som en gratis stadsrundtur!
Men nu både vinkar jag in och åker med minibussbussarna som om jag aldrig gjort annat. På kvällen slutar dom köra, så då blir det taxi. Jag pratar med taxiföraren, om vädret, hans familj, mitt land och hans resor i Afrika. Han berättar att han sparar till en resa mellan Sydafrika, Mosambique, Zambia, en rundtur på något tusental mil. "Oj, hur länge ska du vara borta?" frågar jag, beredd på en resa på flera månader. "En vecka" svarar taxiföraren. Min egen restakt liknar mest landsköldpaddans, i jämförelse med förarens raketmotorresa runt södra Afrika.
Space elevator / Glen Phillips / Secrets of the new explorers
Inlägg
