Ibland blir man överraskad på de konstigaste sätt

I dagens ST kan man läsa om den något överraskande födseln av en bebis som ingen visste var på väg. Det händer någon gång vart tredje år eller så, säger barnmorskan.

Riktigt så överraskad har jag aldrig blivit.

Men några härliga tillfällen finns det ändå. Många av dom kan jag (vill jag?) inte riktigt berätta om här. Ibland har det handlat om att jag fått ett förtroendeuppdrag som jag aldrig trodde jag skulle få. Ibland har det varit en present eller julklapp som fått hakan att träffa backen.

Ett tillfälle var när jag som tonåring stod på Place George Pompidou, hukande under regnet den 14 juli, med fyrverkerier över himlavalvet. På andra sidan en pelare stod plötsligt en klasskamrat från högstadiet. Då blev jag förvånad. Att i stort sett alla turister i hela Paris var just där då gör slumpen mindre men min överraskning lika stor.

DN har en rolig text om slumpen, vad den egentligen är och varför vi reagerar som vi gör när något orimligt slumpartat händer.

I grunden finns tankeexperimentet Schrödingers katt. Kan en katt, som är levande när den stängs in i en låda, vara både levande och död tills dess att lådan öppnats och den ena eller andra verkligheten bevisats genom observation? Alla alternativ är tillgängliga tills dess att ett av dom inträffat. Hur det fungerar kvantmekaniskt är jag inte kvinna att förklara, och om du är orolig för den stackars katten kan du här läsa om att den kan vara befriad av en djurrättsorganisation.

Och även om jag vet att verkligheten är en följd av en lång matematisk formel så skulle jag bli rätt överraskad om jag fick en låda med en katt i.

There´s no place like home

Staden som överraskar?

En roligare stad för vardag och fest?

Norrlands huvudstad?

Hur som, idag var den snygg i alla fall.