15 november 2009

These children that you spit on


I USA dör barn för att dom inte har sjukvårdsförsäkring.
I USA dör barn för att dom inte har sjukvårdsförsäkring.
Den meningen blev inte mindre otäck andra gången, eller hur? Men jag prövar en gång till.
I USA dör barn för att dom inte har sjukvårdsförsäkring.

17.000 barn som kanske hade klarat sig om dom fått all tillgänglig vård dog. Det betyder att oförsäkrade barn som sökt hjälp på sjukhus under en 17-års period hade mer än dubbelt så stor risk att dö som barn på samma sjukhus, med samma sjukdom, som hade sjukförsäkring. Siffran är sannolikt ännu högre, eftersom många som är oförsäkrade aldrig ens kommer till sjukhus. En försvårande faktor är också att barnen som saknar försäkring kommer mycket senare till sjukhus, och därför är svårare att hjälpa, än barn som kommer in tidigt i sjukdomsförloppet.

7 miljoner barn i USA saknar sjukförsäkring. (Vi är runt 9 miljoner svenskar, bara som en jämförelse.) 7 miljoner barn som, om dom blir sjuka och behöver vård på sjukhus, kommer att avlida dubbelt så ofta som barn som är försäkrade.

En av forskarna vid John Hopkins-sjukhuset som ligger bakom studien säger:
In a country as wealthy as ours, the need to provide health insurance to the millions of children who lack it is a moral, not an economic issue.
Det handlar inte om pengar, det handlar om moral.

I am so in need of a change

Mitt dåliga humör har fått sig en törn. Däremot kan jag fortfarande bli riktigt djävla as-arg, i synnerhet på dom som borde veta bättre men struntar i det.

Själv har jag dragit konsekvensen av detta, fattat mina beslut och tackat nej till sånt där det krävs kloka tankar och gott humör i alla lägen. Det har inte alla gjort. Det finns till exempel personer som tagit på sig/tackat ja till chefsjobb och som verkligen inte passar för det. Det kan man gå runt och reta sig på, eller så kan man göra som forskarna vid USC -LA
och undersöka vad som faktiskt ligger bakom att chefen är ett svin.

Det är en spännande studie. Nathanael Fast, professorn som ligger bakom den, är nyfiken på hur människors beteende förändras när dom får makt.

Svaret på frågan vad som ligger bakom att chefen är ett svin är att chefen är inkompetent. Det var nämligen personerna som hade sämst kompetens för sina arbetsuppgifter som utövade makt på det mest kränkande sättet. Så tänk på det, när din idiot till chef beter sig illa. Det är bara ett tecken på att personen inte vet vad dom håller på med. Kanske hjälper det.

Knowing me, knowing you



Vi är bara knappa 7 miljarder människor på den här jorden. Det är inte så många.
Nä, det är faktiskt inte det. Hade vi levt för 200 år sedan hade jag nog haft en annan uppfattning, men när snittet av facebook-vänner ligger någonstans över 200 och Stephen Fry har en miljon som läser hans twittrande så är den enda slutsatsen att världen är bra mycket mindre än den någonsin varit.
Och det är inte bara tack vare tekniken, det är även tack vare en folkomflyttning som innebär att dom du växte upp med, på samma gata, nu kan bo på andra sidan Atlanten, eller för all del, andra sidan Stilla havet.

Exakt hur liten världen är har BBC undersökt. I ett program testar man teorin om att ingen är längre än 6 kontakter bort från vem som helst i hela världen, man har försökt skicka paket från 40 personer, på olika ställen i världen, till en och samma individ.
Det gick sådär. Men teorin är att det inte beror på att det inte skulle gått, utan att kedjan någonstans brutits på grund av att den som fått paketet bara inte skickat det vidare. Lathet knäckte systemet, inte att man saknade alternativ för att komma vidare.

Man kan också roa sig med att undersöka hur många steg som krävs för att knyta ihop vilken skådespelare som helst med Kevin Bacon. Det är ett roligt litet experiment, jag har lyckats få 7 steg, men det var för några år sen och det har gjorts många filmer sen dess. Många med mr Bacon också...

Vi är knappt 7 miljarder. Vi känner varandra. Det borde göra oss ansvariga inför varandra, för varandra. Vi är ändå bara dryga sex kontakter ifrån alla andra.

Cry me a river

Det har regnat hela dagen. Nu bor jag vid kusten, så nyttan av kraftiga höstregn kan ifrågasättas. Egentligen ställer dom bara till det. Sköljer ut nitrater i havet, orsakar erosion, kanske till och med jordskred, men så är det nu för tiden. Torra vårar och blöta höstar, vi bor i en ny värld.
Och det är inte bara vid min lilla bit av norrlandskusten som det är annorlunda. Amerikanska meteorologer har sammanställt data från 900 större floder över hela världen, och under de senaste 50 åren har mängden färskt vatten minskat i samtliga vattendrag. Till en del kan det förklaras med fördämningar, kraftverksdammar och bevattningsanläggningar som byggt under den här perioden, men det är också en klimatologisk skillnad. Det faller mindre regn på jorden.
Så det är en klen tröst, när jag drar mig fram i novembermörkret med blöt jacka, att det regnar här.

My shoes were good and polished



Man ska inte underskatta nyttan av att ha rätt skor på konsert. Att stå stadigt gör mig avslappnad, ger mig kontakt med takten i golvet. Tunna sulor leder rytmen in i ryggraden. Höga klackar skapar illusionen av att varje pukslag skulle kunna få mig att tappa balansen. Valet står dig fritt, men gör det med flit.

Jag har rockat loss till tre, väldigt olika, band på sista tiden. Fibes, Oh Fibes! som spelade en lördag på Aveny. Det var lite folk, vilket innebar fördelar och nackdelar. Nackdelen att bandet var lite loja - men helt okej. Fördelar att dansytan var stor, så skönt när det handlar om Fibes, och att man kunde hitta precis rätt plats för att få perfekt ljudbild. Takida, som fyllt sporthallen med beundrare, och som visade sig från sin mest arenarockande sida. Det var oerhört roligt att få se reaktionen hos publiken som ledde till reaktioner hos bandet som ledde till ännu en reaktion från publiken. Där satt jag på läktaren och log, kunde inte annat, åt dialogen av ljud, rörelser och känslor som flöt mellan scen och golv. Och så Perssons pack. Folkligt men inte så festligt. Kanske var jag överroad. Kanske hade jag för höga förväntningar.
Jag hade i alla fall bra skor.

Bloggarkiv