I'm choosing my confessions

19 maj

I byn finns kanske 40 hushåll. Det finns också tre olika kyrkor. "Vilken kyrka hör du till", tanterna vill veta vad jag tror. Vi har många olika kyrkor i Sverige, förklarar jag, men själv går jag inte till någon av dom. Jag ser (är det misstro? chock?) ett uttryck av förvåning sprida sig över deras ansikten. Inte gå till kyrkan?!
Jag får låna klänning för att passa in, för idag ska jag i alla fall gå till kyrkan med mina värdinnor. Min egna långa blommiga var inte riktigt nog proper.

Bakgrunden till klänningarna, Mother Hubbard-klänning eller Mumu-klänning eller island dress-klänning, är missionärernas förskräckelse över hur ni-Van kvinnorna gick utan kläder på överkroppen. Om man, som många missionärer hade, har växt upp i viktorianska England, är naken hud tydligen livsfarligt. Så istället för luftig bastkjol och bar överkropp bakades kvinnorna in i tält av tyg.

Dom kan i alla fall sjunga, församlingsborna. Flerstämmigt, starkt, engagerat. Den oväntat snygga pastorn (tror det är gitarren) tar sen till orda och talar ut om... något jag inte begriper. Ni-Van talar bislama (pidginengelska,) vid sidan av ögruppens 70-talet språk. Det ska finnas över 100 olika, men en del talas av så få att det är svårt att kalla det för språk. Man vill ju gärna ha någon annan att prata med, annars blir det väl mer en monolog än ett språk? Jag känner igen ett ord, här och där, det är lite som att prata engelska när det inte är ens modersmål och när man är packad. Nambawan - nummer ett, det bästa. Lukim yu - vi ses. Yu no mas lego stia blong trak taem yu draef - du får inte släppa taget om ratten/styrningen när du kör. (You no must let go steering belong during time you drive)

Losing my religion / R.E.M / Out of time