Varenda dröm ska vi ha fatt

30 april

Cairns har hittat sin nisch. Hit kommer Australienresenärer som letar äventyr. Du kan lära dig dyka, segla, fiska, hoppa fallskärm, paddla kanot. Du kan vandra i regnskogen, åka speedboat längs floder och på havet, festa hela natten och hela dagen med.
Jag vandrar runt i staden, fortfarande rätt sömnbristig, och lyssnar och tittar. Många pratar svenska, men jag håller mig undan, låtsas inte om att jag förstår dom. Jag har hittat mat i affären, jag begriper mig på det mesta i hyllorna. Ryan´s rest har gasspis i det gemensamma köket, men som tur är kan jag släppa min explosionsfobi med lite hjälp från britterna som också bor där.

Det är fuktigt och varmt, Cairns ligger på 16e breddgraden. Staden låter annorlunda. Luktar annorlunda. Bilarna körs på vänster sida av vägen, det är en utmaning att inte bli påkörd, särskilt när jag är så trött.

Hemma i Sverige är det Valborg. Jag läser på Twitter om eldar och fester. Min systerson är sjuk och ligger hemma i sängen men får vara med vid elden ändå, genom Skype på hans mammas mobil. Själv äter jag allergimedicin och försöker förstå mig på det här landet. Jag ser också på, på håll.

Pollenchock och stjärnfall / Lars Winnerbäck / Solen i ögonen

Waves of joy are drifting through my open mind

29 april

Jag klarade mig genom tullen utan att vare sig jag eller bagaget blev genomsökt. Jag hade kryssat i "Ja" på i stort sett alla frågor på inresedeklarationen. Det var tydligen också fel. (Ni som sett tv-programmet om dom galna tullarna vet vad jag menar).
Cairns är varmt, redan klockan 6 på morgonen när jag kommer ut från flygplatsens terminal. Det börjar regna när jag blir avsläppt vid Ryan´s rest där jag ska bo. Ingen personal är på plats. Jag har inget telefonnummer. Även om jag hade det skulle jag inte kunna ringa.

Det här med att lämna mobilen hemma kanske inte var så genomtänkt.

Australien är spelplanen för min förändring, från stressad svensk till globetrotter. Här ska jag, under civiliserade former, lära mig vara utomlands igen. Att ha med mobiltelefon hade försvårat förvandlingen, tänkte jag. Att ha med sig en dyr iPhone till stränder, tält i regnskog och kulturer där man lånar saker av varandra, nä - det valde jag bort.
Men när jag står där på Terminus street, i regnet, hade en telefon varit rätt användbar. Nu löste jag det ändå. Såklart. Att låta sig stoppas av en så enkel sak som en låst grind hade inte bådat gott för resten av resan. I grannhusets carport stod en bil med Ryan´s rest-logga, så jag ringde på där och frågade om dom kanske kunde släppa in mig. Så innan väskan och jag var genomblöta stod jag i mitt rum.
Det enda jag ville göra var att gå och lägga mig, och kanske aldrig kliva upp igen. Bra början? Ja kanske. För vad jag känner mest, egentligen mer än tröttheten av att vända på dygnet, är en stor glädje över att jag börjat, att jag är här, i Cairns. Bring on the kangaroos!

(Ja, jag vet att det är en wallaby och inte en känguru)

Across the universe / Beatles / Let it be

I´m flying high

28 april

Ungefär 37 timmar. Det är ett stort jordklot jag lever på. Det tar 37 timmar att komma till andra sidan, och att jag kan tillbringa en stor del av den tiden i en liten kokong av service i Cathay Pacifics business class är riktigt härligt. Gott om filmer att se på min individuella TV, en liten fin Agnes B necessär med fuktkräm och ögonmask, en fin trerätters meny, komplett med dryck osv osv. Det trista är att jag nog aldrig mer vill flyga mer än 4 timmar i ekonomiklass. Det är lätt att fastna för den här stolen.

Flying High / Army of Lovers / Massive Luxury Overdose

Let´s go get lost

27 april

Det är väl en 40-års kris. Jag säger i alla fall att det är det. "Jag tänkte att ska jag nu krisa kan jag i alla fall göra det någonstans trevligt." Men egentligen kanske det bara är en egotripp. Att resa ensam i 4 månader känns härligt, ett blankt papper jag kan fylla med allt, eller inget.

Jag är grymt förberedd. Guideböckerna lästa och förprickade, boende bokat, budget gjord och fullmakter utdelade för mina bankkonton. Jag har packat i mitt huvud i ett år, köpte en blommig(!) klänning på rean förra sommaren, nu ska den ner i väskan jag köpte i höstas. Tåget till Arlanda, flyg till Hongkong via London och sen till Cairns. Dom galna tullarna där oroar mig, har sett dom på TV och vill inte alls träffa dom i verkligheten.

Annars är jag inte så orolig. Det här blir bra.

Roadtrippin/ Red Hot Chili Peppers /Californication

Once upon a time

Jag har kommit hem. Hem till Sverige och hem till denna blogg. Men nu byter jag ämne, för ett tag, och ska försöka skriva om min resa i Söderhavet. Min plan är att försöka posta i eftersänd realtid, dvs skriva ungefär i samma takt som det hände, men 5 månader efteråt. Det betyder att första posten kommer någon gång i slutet på september, men handlar om slutet på april. Jag får se om jag lyckas med min plan.
Once Upon a Time / Air /Pocket sympathy