konstig dag idag

Ibland vaknar jag och tänker: den här dagen kommer att bli jobbig/lång/tråkig eller vad det nu är för trist jag förväntar mig av den, och helt plötsligt är det kväll och jag inser att dagen långt ifrån har blivit fel, snarare är det en riktigt bra dag som nu tar slut.

Idag var precis så.

Jag vaknade för tidigt, dvs innan klockan ringde och innan jag behövde, kunde inte somna om. Frös lite och ville inte upp från min sköna, varma säng. Men, taxin skulle komma, tåget skulle gå och det var bara att bita ihop.

Väntade mig trafikstockning genom stan, var ju ändå sen "rush hour" vilket inte innebär särskilt mycket i min stad, men ändå. Men taxin seglade genom filerna, ständiga grönljus mötte oss i korsningarna, och rullade in på tågstationen med precis lagom marginal för att jag skulle kunna plocka ut biljetten och kliva på tåget.

Resan var normal, sov lite, jobbade lite, på det stora hela varken till eller från, så jag anade inte att dagen skulle bli bra. Men framme på centralen log poliserna, på hotellet var receptionisten serviceinriktad på ett härligt sätt, folk på stan bad om ursäkt, log och trippade förbi, på lunchstället var det ingen hejd på hur mycket dom kunde fixa och ordna med min mat, på kontoret sa alla att jag såg ut att må bra och visst var jag himla fin idag och visst såg jag pigg ut, och mötet gick bra och vi var kloka och klara i tid.

Och nu sitter jag på tåget hem och väntar på... att dagen ska ta slut? Att det ska vända? Att vi ska köra fast i snön och bli sittande i ett kallt tåg i timmar? Rimligtvis ska inte det här härliga hålla i sig. Men kanske räcker det till midnatt. Då kan världen få bli en pumpa igen.