Har tidigare berättat om mina utstuderade planer på en aktiv kulturvår.
Snart halvvägs i utbudet, så en liten sammanfattning av händelserna hittills känns lagom.
Håkan Hellström lät verkligen illa. Som om han sjöng i en burk full med skruvar som låg i en torktumlare. Alltså, ljudbilden var dålig, inte Håkans sång. Hade man bara sluppit skruvburken så hade det varit lovely. STs recension och den bättre i Dagbladet
Nu blev det lovely i alla fall! Håkan ville inte sluta, publiken älskade honom och allt blev till ett ljuvligt långt musikhångel.
Monsterkabinettet på Stockholms stadsteater dög. Texten var mycket bra men något kantigt framförd. Kommer en annan postning kring innehållet senare.
Kleerup drabbades av strömavbrott sex takter in i första låten. Halva stan var svart, men med hjälp av ett stulet piano från jazzklubben, lite stearinljus och en tallrik att trumma på fick vi en intim, oerhört unplugged, 4 låtar lång minikonsert som charmade mig betydligt mer än vad jag tror den elektrifierade versionen hade gjort.
Danko Jones fick stå över då jag vaktade syskonbarn.
På det stora hela ett ok utfall för första perioden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar