So this is the new year-I don´t feel any different

Var femte besökare här stannar längre än 5 minuter på sidan.
Jag vet inte om jag bör se det som ett tecken på att mina texter är obegripliga och tar tid att förstå, eller vad.

Men jag hoppas hursomhelst på lite hjälp:

Vad ska jag ägna inläggen åt 2010?

If you don´t know me by now

Känner du mig? Har vi träffats förut? Känner du någon som känner mig? Känner du någon som känner någon som känner Kevin Bacon?

Det finns faktiskt omfattande forskning om just sociala nätverk, hur personer känner varandra och vilka vägar vi använder för att orientera oss mellan olika grupper. BBC sände ett program om några av dessa teorier, där man bland annat redovisade hur denna nätverksvetenskap används för att förutsäga hur sjukdom sprids, hur kollektivtrafiken ska byggas för att fungera optimalt, hur pengar, politisk makt och kunskap fördelas i samhället och hur människor hittar partners.

Att vi alla är som mest sex kontakter ifrån vem som helst i världen har undersökts på en mängd olika sätt. Jag har själv deltagit i en studie där man genom att använda sig av sina vänner försöka nå olika personer, jag skulle tex nå en person i Brisbane, Australien och en i Seattle. det gick sådär. Eller, det gick inte alls. Nu var det inte så viktigt, och jag försökte inte mer än någon gång med några av mina vänner, men helt klart är det lättare att nå vissa än andra.

Men om vi nu är 7 miljarder människor på jorden, så är det fortfarande en fräck tanke att jag i mindre än tio steg skulle kunna nå i stort sett vem som helst, och hela tiden genom att gå via de som redan känner varandra.

Det är väl vackert väder ovanför molnen

Vad vill du med din blogg?, sa en vän.
Jag blev lite ställd. Vadå vill? Måste man alltid vilja nåt med allt man gör? Och det har jag ju sagt, jag skriver för att det är roligt. Och svårt. Mest svårt.

Men sedan tänkte jag lite. Är det egot, utfläkningen, den offentliga uppvisningen av det privata livet för att bli sedd? Är det folkbildningsidealet, låt mig berätta vad jag vet, servicetanken? Är det oväsentligt om någon läser detta? Och vad har jag för ansvar för att det inte ska vara slöseri med den personens tid?

Kanske handlar det om att bli en del av en historik. Om att skapa något som beskriver min nutid, vår samtid, kulturen och omvärlden som den ser ut här och nu. Andra gör det bättre, med litteratur, konst, musik. Där är jag inte.

Jag håller mitt lilla liv emellan händerna
Nu har jag lust att ta ett kliv å sätta nåt spår innan jag går
Kom med å gör en liten stund som ska va kvar i hundra tusen år
Tack, Jakob Hellman.

Varför jag INTE är på Facebook

Georgina Hobbs-Meyer skriver i The Guardian om hur hennes mans förhållande med en annan via Facebook fick deras äktenskap att ta slut:

...wasn't there a time when communication, on the whole, was romantic? Painfully slow, granted, but perhaps a chance to reflect is what we need. Where once it was smoke signals across the American plains, homing pigeons over chimney tops or calling cards plucked from silver trays, we now have the puerile, typically misspelt, Facebook status update.

Nu är inte det MITT skäl, att jag är rädd att det tar död på förhållanden. Nä, jag är bara benhårt mot en "tjänst" som kräver total äganderätt till allt du publicerar.

Skrattade enormt åt detta testresultat

Grattis! Du är en av landets riktigt sexiga personer. Du har förstått värdet med att vara sexig och använder det flitigt. Du vet precis hur du ska klä dig, hur du kysser och hur du får folk på ett gott humör. Du till och med luktar gott, är ett spännande vilddjur i sängen samt ett socialt geni. Vi beundrar dig!

Ta Doktor Kärleks test själv. Du kanske inte får lika bra resultat... fniss... men lovar att du får dig ett riktigt gott skratt!

Konstiga grejer på nätet

Alltså, ibland blir jag förvånad över hur många konstiga saker som finns på nätet. Det här är ju bara kreativ terapi för mig, men för många verkar det viktigt med en nätnärvaro. Väljer man då det framför det verkliga livet?
Kan ju finnas fördelar med det förstås. Alltid online, alltid med, alltid en faktor i sin "verklighet". Presenter kan vara virtuella, kontakter anonyma, valfriheten total. Men det är ju just att man inte alltid får välja som gör livet i real-tid så spännande. Du styr inte allt, det är inte sim.are du har runt dig. En del kommer att vilja nå dig, andra skiter i dig, och en del gör dig illa, men du styr inte över dom, och ingen styr över dig. Du kan tro det, men tänk efter så inser du att valet är ditt. Jag lovar.