15 oktober 2013

All animals are equal, but some animals are more equal than others.

15 maj

Jag vill ha en. Jag vill ta med den hem och sitta och titta på den hela tiden, utom ibland när vi båda sover. Fast också då kommer jag vakna, för att titta på den.


På Daisy Hills koalacenter tar dom hand om trafikskadade koalor, som efter rehabiliteringen inte kan släppas ut igen. Det kan tex bero på att dom blivit sterila av skadorna från olyckan eller av operationen, eller att dom inte längre förväntas klara sig på egen hand. Och till Daisy Hill kan man åka, för att se koalor som inte är kram- och keldjur, som på så många andra anläggningar i det här landet. På Daisy Hill finns ingen "betala så får du krama en koala"-tjänst, här bestämmer koalorna själva vad dom vill göra och när.

Och jag får titta på. Länge sover dom bara. Sen vaknar en, börjar klättra omkring och käkar lite löv. Sen vaknar en annan. Klättrar ut på en pinne och upp för en trädstam. Dom ser nästan ingenting, men har jättebra luktsinne och hörsel. Så jag blåser lite luft åt deras håll, och efter ett par sekunder vrider dom huvudet åt mitt håll, för att försöka luska ut om det är något som dom ska bry sig om.
Det är tur att Daisy Hill stänger, annars hade jag blivit kvar hela natten, tror jag. På vägen till busshållplatsen ser jag wallabies i gräset i skogsbrynet. När jag står stilla hoppar dom nästan ända fram till mig.

På kvällen går jag på teater. Animal Farm, George Orwells bok iscensatt av Shake & Stir, en lokal teatergrupp i Brisbane. Jag studerar skolungdomarna som blivit mer eller mindre hittvingade, som antingen sitter med sina mobiler eller har ett himla besvär att hitta rätt sittplats. "Får jag sitta med dig" "Vem ska du sitta med" "Har du paxat det här stolen åt hen?!" Gott betyg till skådespelarna att oron om omgivningen byts ut mot intresse för scenen och mobilerna åker faktiskt ner i fickan eller väskan. Det är nypremiär, gruppen är tillbaks i Brisbane efter en turné, och salongen är långt ifrån utsåld. Men det är en bra föreställning, snyggt gjord med både scenografiska och sceniska lösningar som lyfter innehållet. Ju längre pjäsen pågår desto lerigare blir skådespelarna, jag hoppas att leran dom smetar på sig i alla fall är uppvärmd.
Hemåt med buss, en onsdagkväll i Brisbane är det studenter och pensionärer som jag får åka tillsammans med. På en stol utanför tvättomaten sitter samma man som dom senaste två kvällarna. Det är säkert både varmt och lugnt där, men kanske borde han få bo inomhus någonstans.

Animal farm / George Orwell

2 kommentarer:

Marcus Sundgren sa...

Försöker förstå varför sterilitet är ett hinder för att släppa ut koalor i det vilda igen. Misslyckas.

Eaze sa...

Koalor producerar få ungar, och det tar mycket energi att försöka, så dom gör det sällan, och om dom då försöker med en partner som inte kan få ungar så slösar dom bort kanske den enda chansen på flera år. Eftersom arten är hotad är det viktigt att så många ungar som möjligt föds. Typ så.

Bloggarkiv