7 juni
Jag överger den näst äldsta ön i Söderhavet för tillrättalagda turistfällan Raratonga. Bristen på vatten och kylskåp tog knäcken på Jans gästvänlighet och när jag kunde boka om min biljett var vi nog båda rätt nöjda. Jag åker med byns butiksföreståndare till marknaden i centralorten för att därifrån få skjuts med flygplatschefen till flygplatsen. Vi åker innan solen gått upp och jag ser den komma över palmerna från flaket på deras lilla lastbil, där jag sitter inpackad mellan mat och hantverk som ska till marknaden. Himlen ser ut som en sammetstavla från 70-talet, med reliefpalmer mot 20 olika oranga färgtoner.
På marknaden samlas tanterna och dom säljer snabbmat, ö-style. Friterat, stekt och bakat, med socker, fett och salt. Ungarna har friluftsdag och kommer förbi för att fylla upp med pommes frites och kycklingbitar, läsk och glass. Jag tittar på hantverket men köper inget. Kvastarna är underbara, fluffiga och grymt effektiva, men omöjliga att packa. Snäckhalsband lockar inte, inte heller den hemlagade maten. Jag bjuds på frukost av min skjuts, stekt ägg med bacon, och pratar med kommuntjänstemannen som är på marknaden för att samla in marknadsavgiften. Jag är väldigt oartig och frågar en massa fräcka frågor, om jämställdhet, fattigdom, korruption och varför alla är så deppade. Cooköarnas kultur spelar mig i händerna, som utsocknes erbjuds jag ett stort mått respekt och alla försöker sitt yttersta att vara tillags. Jag betalar för frukosten, men bara halva priset. Kocken är för artig för att kräva full betalning.
Trucken jag åker med till flygplatsen är också trucken som drar bagagevagnen till planet. Landningsbanan är i sand och grus och en vält far fram och tillbaks för att pressa ihop det som en halv veckas havsvind skakat loss.
Vi är 6 passagerare på planet tillbaka till Raratonga. När vi kommer fram till ön landar vi inte direkt, istället tar piloten ett helt varv runt ön, innan han landar. Det är flygplanets sista vända för flygbolaget, nu ska det skrotas och fick därför göra ett sista ärevarv runt hemmaön.
Hanging around / Counting Crows / This desert life
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar