So far away

6 juli

Jag tar med mig hundarna på en promenad. Ägaren till bungalowerna är en djurvän, det vet dom lokala veterinärerna. Så när dom får in en skadad eller gammal hund skickar dom den på honom, som inte kan säga nej, och så får vovven leva sina sista dagar på Beqa. En schäfer, en liten skurmoppshund, en rottweiler och en gammal, gammal labradormix bor här just nu. Vi går förbi en liten, ny, bäck, där nattens regn gjort spår i sanden på stranden.

Efter lunch är det lågvatten och jag tar med mig två tjejer från grannbyn på en långpromenad. Här, där stränderna rundar ön som fraktaler, blir ögat lurat av avståndet. Nu är det ändå inga långa sträckor, ön är bara 3x3 km, men här är det båten som gäller som transportmedel. Så när vi tre kommer gående blir det stor uppståndelse i alla byar vi passerar. "Hon är svensk" "Vi ska gå till nästa hotell" "Ja, vi ska ta hand om henne", mina två guider får svara alla som undrar vilka vi är, vart vi ska och lova ta hand om mig, för inte kan en viting vara ute på egen hand!
Jag ler och vinkar till barnen, som piper av lycka och springer och gömmer sig bakom någon vuxen. Överallt ligger det sopor, slängda av byborna eller inspolade av havet, svårt att veta vilket.

Walk on the ocean / Toad the wet sprocket / Fear