21 december 2013

We are the blood inside the veins that pump this city full of life

21 juli

Jag vaknar av körsång. Det ligger en kyrka på vardera sida om hotellet, båda kör musiken elförstärkt. Men det är marknaden som lockar mig utomhus, en kombination av loppis och hantverksmarknad, på gathörnet mittemot Holiday Inn. Det börjar regna, och alla får snabbt plocka in sina varor under plastskynken. Jag köper fudge, några vykort. Äntligen hittar jag fina vykort. Vardagsbilder, sånt jag också sett. En familj i en båt på en flod. En lerig rugbymatch. En kvinna med blommor i håret som broderar. Det visar sig vara en pastor i en kyrka som tar bilderna, som trycks upp och säljs för att samla pengar till programmen som hjälper hemlösa och fattiga.

Det finns väldigt många hemlösa här. Hela byar som vräkts av markägarna, en gammal fejd mellan fiji-fijianerna och indo-fijianerna som blommat ut under 2000-talet. När regeringen märkte att de indiska familjer som i hundratals år odlat sockerrör inte längre odlade sockerrör, eftersom dom inte fått sina arrenden förnyade, och sockerrörsproduktionen sjönk så mycket att hela landet höll på att gå i konkurs, då agerade man. En ny lag kräver nu att all mark som kan odlas ska odlas. Om man inte odlar den kan staten ta över och tvångsarrendera ut den till någon intresserad. Men alla har fortfarande inte fått igen sin gamla mark, eller fått någon ny. Nu bor dom i kåkstäder i utkanten av Lautoka, Nadi och här i Suva.

Jag hittar en fascinerande bok på universitetsbiblioteket. Det är en utredning, Tourism development programme for Fiji, från 1973. Då, 1972, fanns det 2400 hotellsängar i landet, och runt 150 000 individer besökte landet varje år. Nu, enligt statistik från 2011, kommer det tre miljoner besökare till Fiji varje år. Det är en ökning varje år med 80 000 besökare i snitt. Enligt utredningen är det befolkningens välkomnande natur och landets unika kultur som är viktiga att både framhäva och bevara.
Det står inget i utredningen om hur man ska locka besökare till ett land där det sker en militärkupp ungefär en gång vart sjätte år, men uppenbarligen räcker det med fint väder och låga priser.

Sympathetic vibrations / The paper raincoat / The paper raincoat

Inga kommentarer:

Bloggarkiv