En gång, i London, när jag letade efter en ny accent - min brittiska skolengelska hade blekts och stentvättats i USA till en midwestern gegga - hittade jag ett butiksbiträde som talade UNDERBART! I alla fall tyckte jag det. Det var en tröjbutik, och jag hängde (diskret tyckte jag) runt i butiken tills jag och biträdet var ensamma. Jag smög fram till disken: Ursäkta, jag tycker din dialekt är så fin.. vilken del av Storbritannien kommer du från? Biträdet tittade på mig och det professionella leendet stelnade lite extra: I´m from New Zeeland.
**RIDÅ**
Jag letar kort sagt fortfarande efter den där perfekta, kyligt artiga, intellektuellt lockande, charmiga engelska uttalet.
Lyssna till exempel till Neil Gaiman, författare, när han läser sin egen bok "The Graveyard Book" Snacka om läckert! :-)
(Och som av en galen slump ser jag just min gamla gymnasielärare i engelska på SVT när jag skriver denna text! Han sa då åt mig: Nu får du väl ändå välja, prata antingen brittisk eller amerikansk engelska. Nu blandar du hejvilt! Jag valde brittiska, vågar inte prata engelska med honom längre, mellanvästern gör ingen språklärare glad...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar